Ett ynka samtal

Jag tycker jag själv är så knasig. Hur svårt kan det vara att ringa ett samtal och fråga om det finns något jobb man kan få. Min kompis pappa jobbar på ett bemanningsföretag. Jag har träffat honom många gånger och andra kompisar har fått jobb genom honom. Så varför ska det vara så svårt för mig att ringa? Jag blir nervös och börjar svettas. Tillslut tar jag mod till mig slår in numret och väntar på svar. Sitta ner finns inte i min värld.

Han svarar " men självklart gör du rätt i att ringa hit... kan vi inte bestämma en tid då du kommer till mitt kontor så kan vi se vad vi hittar". Jag blir så jäkla glad, något som tyngde mig innan blir istället något mycket positivt.
Vad är det då jag fasar för? Jag tror det är för att jag inte vill begara saker av någon. Jag vill inte att någon ska tycka att jag är jobbig. Att göra det på telefon gör även så att jag inte märker hur de reagerar. Typ eller nåt. Jag hoppas på jobb nu i alla fall.

Duktig som jag är ska jag bege mig in till stan och köpa mp3 spelaren jag har sett ut. Bannemej!