Njut så länge ni kan alla pluggers!

Jag kom att tänka på det nu när alla människor som pluggar hittar sina platser vid skolbänkarna. Jag som har lämnat gymnasiet ser nu tillbaka med längtan. För visst hade jag det bra under alla mina år i skolan.

Främst längtar jag tillbaka till högstadiet. Jag vet inte riktigt varför. Det var någon trygghet där som aldrig kommer att komma tillbaka. Min skola var helt suverän med massor med bra lärare, utan några riktiga undantag. Jag hade mitt kompisgäng i ur och skur, jag tycker vi nog var lite oförskämt tajta. Vi alla var inte väldigt lika till sättet men vi fick varandra att sträva mot samma mål. Den trygghet vi fick av varandra vågade vi inte släppa, därför bröt vi aldrig upp under de åren.

I gymnasiet hade jag det bra. Jag var inte ensam och jag hade inga större tippar i motivationen. Dock så tänker jag nu i efterhand att min skola inte riktigt passade mig. De flesta av de andra eleverna var inte som jag och det och den mängden vi läste känner jag ibland är överflödig. Jag skulle idag ha valt något lite simplare, lite närmre mig, vilket skulle ge mig mer fritid som jag nu inte vet hur mycket jag kommer få av.

Värt att tillägga är väl också att jag tycker det är kul att plugga, så länge det intresserar mig något. Läsa vidare ska jag göra men det blir antagligen om ett år. Hur jag ska klara mig tills dess får tiden utsäga.