Dagens tips

Tänk dig att du är i godisaffärn och ska köpa godis. Du har ju vissa favoritgodisar som du bara måste ha, en av dessa är chokladindränkta sockerbitar. Men de är slut! KATASTROF! Men! Jag har lösningen.
Ta en massa vanliga sockerbitar och choklad och lägg ner i godispåsen, när du har betalat lägger du påsen i en ficka nära kroppen och går på konsert. Efter konserten så har du dina chokladindränkta sockerbitar, kanske är överdraget lite mer ojämt än originalet men det är choklad överallt. Jag kanske ska tillägga att godispåsen bör vara av plast.

Mitt andra tips är till alla er som behöver bekräftelse. Gå då till närmaste övergångställe och vänta på en bil. Om bilen stannar har du fått dagens andel bekräftelse.
Ifall du tycker att det verkar jobbigt så finns det ett annat sätt att få bekräftelse om du bor i lägenhet med hiss. Gå då ut och tryck på knappen. Om hissen kommer så kan du känna att du har fått tillräckligt med bekräftelse.

Tack för mig.

Var fasen är mitt minneskort!

Det var någon som skrev att jag skulle skriva igen. Lydig som jag är så börjar jag igen.

Ibland forsar orden ut, alla de där orden som tillför texten en extra glans, ord som inte har forsat ut på det tag. Jag har helt enkelt inte haft någon vidare lust o skriva, förrän nu. Egentligen skriver jag för att jag inte har något bättre för mig. Fotbollsmatchen på TV intresserar mig inte så mycket, inte heller alla bilder på datorn som jag måste redigera. Något som faktiskt intresserar mig, även om ordet intresserar i detta sammanhang inte riiiktigt passar in, är var FAN mitt ena minnseskort är!

Jag har varit ute och rest i några veckor. Med mig hade jag självfallet min kamera. Jag fyllde ett minneskort och bytte ut det mot ett annat. Nu tror du att det är kortet jag fyllde först som är borta men du har så fel! För det är det andra minneskortet som jag använde på min andra del av resan. Den del av resan som gick i Venedig, de Schweiziska bergen och på den franska revieran.

Jaa jag har kollat i alla fickor, i alla väskor, på skrivbordet, i lådor, i köket, i papperskorgen och alla ställen som ett minneskort på 3.3mm x 36.4mm x 42.8mm får plats. Det är fan heeelt väck! Inte ett enda spår (nej jag har inte förväntat mig att kortet ska skriva "titta bakom soffan" men när förtvivlan börjar krypa på så...)
Suck...

och jag har inte hittat någon pojkvän heller.

Ibland hör jag ord som känns väldigt alldagliga men som jag antagligen aldrig använt mig av. Ett sådant ord är ordet avskyvärt. Jag ska nu fundera på ifall det är för att jag inte tycker något är avskyvärt.

Italian style

En av de jobbigaste sakerna som kan hända i mitt liv är att glömma mina kalsonger till träningen. Så när jag har duschat klart och ska sätta på mig nya, sköna kläder märker jag att kalsongerna ligger kvar stilla i lådan. Detta var dock inte första gången, så kalla mig erfaren. Det finns två alternativ.
Nr 1: Ta på sig sina svettiga kalsonger som man har tränat i. Detta alternativ funkar bra i ett befolkat omklädningsrum då övriga personer i rummet inte märker att kalsongerna är glömda. Nackdel: Fuktighet där nere är inte att rekommendera en längre stund.
Nr 2: Kör Italian style, alltså utan kalsonger. Det funkar bra när man inte kan skämma ut sig för folk och bör göras då vägen hem är lång. Nackdel: Jävligt obekvämt.

Vardagsbetraktelse

Jag märkte nyss att om man somnar på bussen så blir man väldigt spydig och irriterad på allt och alla. Jag flydde snabbt från övriga i familjen in på mitt rum. Jag bör inte skriva mer.

Gäster och deras dödande

Varför lyckas alltid alla fina saker gå sönder här hemma när vi har besök? Först ett fat, sedan en vas och nu mammas gamla skål; alla förstörda av gäster som vi har haft på besök. Är det för att de är mer oaktsamma och har okrossbara plastglas från IKEA hemma eller någon annan anledning jag inte kan förstå?

Det dumma är att man går rund och mår dåligt för att sakerna som har gått sönder. Saker som egentligen inte alls ger mycket av tillfredsställelse här i livet. Om vi istället tänker oss ett scenario där gästen skulle ha skärt sig ordentligt på glasskålen samtidigt då skulle vi antagligen tänka "vad betyder en skål när du kunde ha skurit av dig handen". Men nu är skålen med de handmålade fjärilarnas tid är förbi och den kommer inte längre att följa våra liv från första parkett i vårt kök.

Jag har i alla fall lärt mig att jag från och med nu ska försöka hålla alla gäster så långt ifrån fina sakerna det går, om vi nu skulle ha haft några fina saker kvar.

Optimisten och pessimisten

Här bland oss finns två sorters människor, den positiva och den negativa. För att du enklare ska förstå så kommer här ett exempel.

Två personer sitter i en bil som färdas tio kilometer i timmen för snabbt på motorvägen. Bilen, en röd Ford Fiesta årgång 1993, kör förbi ett gallrat skogsområde. Den ene säger: "Det är så fint när de har gjort skogen glesare och mer synlig" varpå den andre utbrister: "Jag tycker det är hemskt fult när de inte tar hand om träden efter sig".

Så kan det vara.

Ta på dig relfexvästen! Annars kör jag på dig.

Nu när det har börjat bli mörkare mörkast och jag är ute och kör ser jag reflexväst efter reflexväst och börjar fundera ifall det har börjat bli inne kanske till och med blivit på modet. Jag lovar senast jag körde hade sju av tio en sådan gul väst som alltid är för stor och som är otroligt ful i ljus.

När jag har kört i mörker har jag försökt blinka med helljuset på de som inte har någon ful reflexväst på sig. Detta verkar ju bevisligen ha gett resultat. Nu för att få de sista tre av tio få på sig en väst får jag börja tuta. Om detta inte skulle fungera så kör jag på dom, jag kan ju alltid skylla på att de inte hade någon väst på sig.

Domedagen är här!

Snart blir vi invaderade av utomjordingarna. Allting pekar på det: finanskrisen, stjärnfall, Laila Bagge, åska, ja you name it plus att jag hade en dröm när jag var liten som jag fortfarande kommer ihåg.

Finanskrisen är ett sätt för utomjordningarna att hålla våra blickar från himlen som en undanmanöver. Ett väldans tydlig stjärnfall föll igår över Göteborg mitt på ljusa dagen. Det var en försond som ska spionera på oss så att de kan komma och utplåna oss i exakt rätt ögonblick. Laila Bagge är en infiltratör, man kan lätt se likheterna mellan henne och utomjordningen i filmen Mars Attack. Det var äveb en massa åska här igår som liksom städade upp för utomjordingarna innan deras stora dommedagsmaskiner kommer.

I och med att jag drömde om hur de ser ut (det var för flera år sedan så det måste vara sant) så kan vi kanske upptäcka dem tid vilket vi inte gjorde i drömmen. Kommer ni ihåg programmet Glatiatorerna? -Självklart gjorde du det. Där hade de en gren där de sprang i en stor stålbur. Precis sådana fast rosa kommer att bombardera oss med laser.

O sen har vi Laila Freivalds också. Ta skydd!

Humor humor (dagens i-landsproblem)

På qruiser hittade jag här om dagen en användare med en sådan otroligt rolig press. Det tog över halvtimmen att läsa igenom allt och jag har inte skrattat så mycket sen Sex and the City filmen. Här kommer det en av de roligare delarna:


"Alltså mina I-landsproblem blir bara värre och värre för var dag som går.

Nu har jag fått ett mobil-abonnemang där man har 5000 fria sms i månaden. Och jag har så klart räknat på detta, jag måste skicka 167 sms om dagen för att utnyttja tjänsten fullt ut. Då jag behöver upp till 10 timmars skönhetssömn per dygn så har jag bara 14 timmar per dygn att sms:a, vilket innebär att jag måste skicka 12 sms i timmen, vilket är ett sms var femte minut. Och det har nu visat sig att det är helt absurt mycket, det gick ju bra dom första dagarna, men nu har det blivit skitjobbigt.

Det är jobbigt att komma ihåg att skicka ett sms var femte minut, så jag tvingas använda mig av en äggklocka. Sen är det jobbigt att var femte minut behöva avbryta det man nu gör för att skicka iväg ett sms. Men det absolut svåraste är nog att komma på nya ämnen att skriva om. I början så gick det relativt bra, men sen blev det typ ”oj nu börjar rapport på ettan”, ”vad är klockan?” och ”nu ska jag gå på toa”. Och nu är det faktiskt så pass jobbigt att komma på nya ämnen att skriva om att jag tvingas skicka iväg tomma sms till folk.

Och jag ligger vaken om nätterna och oroar mig hur det kommer att gå i februari som bara har 28 dagar. Och när jag ligger och oroar mig om det, ja då är jag ju vaken, och måste alltså skicka sms var femte minut för att inte komma efter. Så det är faktiskt väldigt jobbigt just nu.

Dessutom är jag livrädd för att skicka fler än 5000 sms i månaden, för då måste jag ju betala för dom sms:en. Därför måste jag anteckna varje gång jag skickar iväg ett sms så att jag har full koll på hur många sms som jag skickat iväg. "



När jag var inne i stan i helgen hade de testa-på LAN inne i Nordstan. Mitt band alla killar som frenetiskt sköt på varandra i CS eller liknande spel satt en blond tjej och var inne på, hör och häpna: Bilddagboken. Jag tog en bild på det ^^

Dagens i-landsproblem

Att börja svettas av värmen i duschen när det är svetten man vill få bort.

Höll på att sabba allt (dagens i-landsproblem?)

Var inne och köpte min nya mp3 spelare idag. Jag är nu en stolt ägare av en Cowon (iAudio) D2. Den är nice =P Det dumma var att jag precis höll på att få den att sluta fungera.

Nyfiken som jag är så vill jag ju självklart installera ett nytt coolare tema på spelaren. Det är dock inte tillverkaren som har massa skins som jag kan ladda ner utan användare på olika forum. Så jag laddar ner några och bestämmer mig för en. Själv tycker jag att jag gjorde rätt men något blev heelt galet. Halva skärmen såg ut som om den hade spruckigt och blev helt flimmrig och jag kunde inte göra någonitng för alla ikoner hade försvunnit. Fan tänkte jag och installerar ett annat tema. Nej det fungerade inte heller. Fan tänkte jag och försöker formatera om spelare. Nej det fungerade inte. Fan (lite högre) tänkte jag och börjar (den lite onödigt långa) processen att installera om mjukvaran. Och hela skärmen blev helt vit. Det gick inte att göra någonting och den kunde inte connecta med datorn heller. Nu sa jag verkligen FAN samtidigt som jag drog mig i håret. Jag trodde det var helt kört och han tänka ut att dra tillbaka till försäljaren och säga att den var så från början. Som tur var behövde jag inte det.

Så som alla sagor bör göra så slutar även den här historien lycklig. Tillslut fick den kontakt med datorn och jag kunde fortsätta min ominstallation av mjukvaran. Jag lyckades och nu är den som innan, men utan den där fräna inledningsfilmen som visar hur otroligt bra spelare man håller i handen och de där fotona med den snygga killen som håller i spelaren, men. Jag kan nog överleva utan dem.

Vad som gick fel från början tänker jag inte bry mig om det minsta. Tänker aldrig mer försöka mig på något sådant. Dumma mig. Nu ska jag sova!

Dagens i-landsproblem

Att bli förskyld på grund av den kalla ac:n på solsemestern.