Vem är han?

Jag fick nyss ett meddelande på qruiser (som är Sveriges största community för hbtq personer). Meddelandet bestod av ett ord och ett frågetecken. Ni som brukar hänga på den siten kanske nu tror att ordet var sex men kors vad fel ni har.

Ordet bestod av mitt namn och skrevs av en kille på 20 år från trakterna där jag kommer ifrån. Alltså någon som jag känner som visar sig vara bög utan min vetskap. Ni som inte är bögar kan nog inte förstå känslan, för ni känner ju tonvis med människor som ni kan bli kära i eftersom alla förväntas vara hetro.

Så nu väntar jag med spänning för att få reda på vem denna person är =D


Idag när jag och en klasskamrat pluggade tittade vi på youtube istället, och som vi skrattade åt detta klipp. Vi var tvungna att pausa för att våra magar inte skulle gå sönder av all mjölksyra.

Bilden som får mina ögon att rinna

Jag har börjat fundera på min läggning ifall jag verkligen är så säker på den för aldrig har jag fått tårar av en bild på en tjej och hade aldrig trott jag skulle få det men den här är ju helt makalös. Jag lovar jag fick tårar! Om det nu skulle betyda att jag borde vara bi eller hetero så tror jag min förkärlek till Top Model säger emot.

Bilden är på Samantha från Top Model 11 förresten.

Måndag

Idag har jag verkligen ingenting annat att säga att det var gött att tjäna 1000 spänn efter skatt igår, att jag idag är seg och till sist att jag har ont i huvudet. Jag kan även tillägga att jag gärna vill komma ut för två stycken kompisar till men att det tar emot att göra det på sms =P

Inte ens en låt har jag på huvudet.

Om den där otroligt söta killen

Jag har skrivit om det innan men jag tänker fan skriva om det igen. Tiden är högstadiet, för alla er som inte vet hur gammal man är då så är man mellan 13 och 16 år.

När började sjuan började nya klasser i skolan och det var framförallt en där som jag tyckte var så otroligt söt. Jag satte mig oftast på ett speciellt håll i matsalen för att kunna hålla uppkik ifall han skulle komma in.

Det fortsatte så i något år eller två. Jag kunde inte slita ögonen ifrån honom men vågade inte ta något steg närmre. Jag ville nog inte det eller så kanske jag helt enkelt inte visste hur man gjorde men jag hade i alla fall inte tänkt att han skulle kunna vara intresserad av mig ändå.

Så kom en dag som säkerligen började som alla andra dagar och som säkerligen började grå och trist precis som vädret. Dagen blev dock väldigt speciell som jag fortfarande kommer ihåg som om det vore igår, eller aaja kanske i förrgår. Han där killen som jag fortfarande tyckte var så otroligt ofantligt söt hade engelska i den del av skolan som min klass brukade hålla till i. Läraren var min klassföreståndare och jag skulle gå in och fråga henne något som i dagsläget är helt obetydligt men påväg ut ur klassrummet möttes våra blickar och han sa: "Hej, Hampus".

Asså jävlar, mina känslor kom till liv likt ett lejon som smugit sig på gasellen och tvärt börjar springa för att attackera den. Tänk dig själv om tjejen eller killen du har varit intresserad av i något eller ett par år plötsligt visar intresse för dig, fy fasen va jag började känna saker som jag aldrig hade gjort tidigare. Det jag är mest fascinerad av är att jag i detta tillstånd av hormoner och känslor i kaos lyckas svara genom att säga "Hej Jonas" (egentligen heter han någonting annat). Självklart kunde jag hans namn, men att jag lyckades få ur mig det här och att han kunde mitt.

Efteråt under säkert ett halvår hälsar på varandra när vi möttes, dock inte mycket mer än ett hej, och varje gång jag såg honom så kändes det som om jag fick en spark i magen.

Nu undrar ni säkert vad som hände sen. Ni kan börja med att sätta på någon sång om vemod med en lite deppig touch. När ni har gjort det kan jag berätta att det roliga tog slut, vi snackade lite smått ett par gånger men inte mer. På en innebandynatt så sprang han upp och satte sig bredvid mig och snackade lite, det var fint. Sen så slutade jag högskolan och han flyttade in till stan.

En gång, något år efteråt, fick vi ögonkontakt, jag satt i en buss och han stod på hållplatsen. Scenen skulle kunna ha varit hämtad ur någon film precis innan eftertexterna börjar rulla. Men usch, ju mer jag tänker på allt ju mer skulle jag vilja snacka med honom igen, göra ett nytt försök. Någon gång i framtiden, hoppas hoppas.

Blondes have more fun (och är snyggare)

Jag har kommit på att faller väldigt lätt för killar med blonderat hår. Ganska lågt av mig, men jag tror bannemej inte att jag är själv. Till och med sådana som har köpt en billig toning på ica där resultatet blir som det blir. Jag vet inte hur men på något sett blir de blonderade så mycket snyggare helt plötsligt, som om håret blir som ett lager över hela kroppen som lyfter fram det snygga och får mig att tänka bort det fula.

Så när jag har klippt mig och fått lite, lite längre hår igen så ska jag bannemej göra det samma. Jag har ju i och för sig ganska blont hår men lite slingor skulle nog kunna få mig att bli snyggast i stan. Typ, eller nåt. Jag kanske borde göra en ny etikett nu: ytlighet.

Vill ha honom!

Jag går och hämtar artiklar till min order i smala passager mellan hyllor. Hyllorna på sidan swischar förbi då plötsligt den snyggaste killen på hela stället går lite längre bort mot mig. Vad gör jag här. Det finns ingenting, verkligen ingenting annat att fästa blicken på förutom honom. Om jag fäster blicken på golvet så uppfattas jag säkert som blyg, i taket som en dreamer och på ordern jag håller i handen som osäker och stressad på grund av hans sexappeal.

Så jag går där, tittar på honom utan att känna att jag gör det minsta fel och tänker "usch vad jag vill ha honom".


Och skinny var han då inte.

Bäst just nu

!



The Killers - Spaceman

What are we going to do with the sugar, daddy?

Lunchlådorna var lika slut som en ensamstående mammas konto den 24e, vilket betydde att jag var tvungen att köpa dagens lunch. Inget mig emot.

Stället jag gick till brukar ha väldigt bra och god mat, mycket får man också. När jag stod där i kön med drickan man får för en femma slog det mig plötsligt, som en blixt från en molnig himmel. Väldigt vad snygga och vältränade de två köks och diskkillarna var, framförallt en, trevliga är de också. För några veckor sedan kom den snygge ut ur diskrummet, såg mig och sa plöslig "hej!" som om han kände mig. En typisk sådan där vardags... va det nu heter.

I alla fall, till det som egentligen slog mig. Det är nämligen inte bara de två snygga och vältränade killarna som jobbade där utan även en äldre ganska stor man. Tankarna som uppkom när jag stod där i kön fick mig att småle och komma på att jag ska gå dit igen.
En rolig detalj är även att lunchrestaurangen heter Daddyson.

Ut med KD ur regeringen! In med homoäktenskap!

Följ min blogg med bloggkollEtt nytt lagförslag som gör det möjligt FÖR DE PRÄSTER OCH SAMFUND SOM VILL att viga homosexuella par har skapat väldigt mycket debatt eftersom kristdemokraterna går emot förslaget och lagen riskerar att röstas ner.

Kristdemokraterna som knappt kommer över fyraprocentsspärren (!) i den senaste SIFO-undersökningen kan nu som enda parti få en otrolig viktig lag ur jämställdhetssynpunkt att skrotas. Hur står det i så fall till med demokratin? Betyder inte demokrati att majoriteten ska bestämma? Eftersom alla andra partier i riksdagen är för lagen borde det betyda att en väldans majoritet bland den svenska befolkningen är för en sådan lag.

När jag hörde kd på radion så talar de hellre om att regeringen borde hålla ihop som innan eftersom det har fungerat istället för att komma med argument varför vi inte ska införa lagen. Jag kan verkligen inte förstå varför homosexuellas kärlek inte är lika stor som i en "vanlig" relation. Förutom att det alltid har varit så, en slogan som verkar vara Kristdemokraternas starkaste. De säger även att regeringen skulle förlora röster pga att gå emot kd:s linje och inte hålla ihop. Hur kan det komma sig frågar jag mig då? Om majoriteten av Sveriges befolkning vill införa homoäktenskap, hur kan då regeringen tappa på det?

Nu visar det sig dock att det finns en typ av demokrati och rättvisa ändå. För även om alliansen går med på kds krav så finns hjältar till ledarmöter som tänker rösta emot sitt eget partis linje, ledarmöter som sedan riskerar att bli kickade från sin plats vilket jag tror skulle sänka allianses stöd ytterligare.

Det kommer bli ett sant nöje att se Kristdemokraterna inom något år komma under riksdagsspärren och hamna där de hör hemma. Samtidigt hoppas jag min kunna se mig och mina vänner ha samma möjligheter och rättigheter som heteropar att ingå äktenskap. Det här handlar inte om religion 1890 det hanlar om jämstäldhet 2008!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=843672
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article3610793.ab

Böghåna

Ni som är inne i bloggosvären vet vid det här laget att ordet "böghåna" har legat/ligger högst upp på bloggsok.se lista över mest sökta ord. Detta har självklart sin naturliga förklaring som jag inte kommer förklara för dig.

Hon (som egentligen är självaste Alex Schulman) som har kokat ihop saken skrev även: "Inom en vecka kommer det att finnas minst 20 blogginlägg med idioter som inte har något att blogga om, så de skriver om knasiga ord på topplistan över sökta ord på bloggportalen.se"

I min strävan efter att hitta något intressant att skriva om kände jag mig plötsligt väldigt träffad. Dock avtog känslan snabbt efter att det gick upp för mig att man verkligen inte kan ha något att skriva om ifall man länkar till en sida för att söka på ordet "böghåna". Dessutom är det inte så påhittigt att kolla igenom alla vimmelbilder på internet för att sedan lägga ut de man tycker är konstiga och till det skriva en tråkig kommentar.

Rästen tycker jag bara är löjligt.

Wulffmorgenthaler

Först fanns det ingen. Sen från en annan del av världen kom en. Efter några år blev de tre, men ack ack, de två sista försvann lika fort som de kom. Någon som kan komma på vad jag syftar på innan jag förtäljer sanningen?
Gratistidningar. Jag saknar en av de som lades ner: PunktSE där den här oootroligt roliga serien fanns kallad Wulffmorgenthaler. Det är precis min humor, korkat och ironiskt. Dessutom är de tecknade på ett sådant bra sätt att man skrattar bara av att se bilderna. Några av de bästa jag läst har jag även uppsatta på garderoben. Om du gillar dem så bör du infinna dig på Wulffmorgenthalers hemsida inom några sekunder.

JA idoler, bojkotta Katrin (Schulman) Zytomierskas!

Jag skrev om det häromdagen. En av programledarna i Eftersnack i TV400 Katrin (Schulman) Zytomierskas kom med kommentaren "är han inte lite väl bögig?" när Jesper Blomberg hade röstats ut. Något som skakade om hela programmet och många många andra. Läs Aftonbladets artikel.

Att idolerna nu hotar med att bojkotta Katrin tycker jag verkar skitkul. Det är just sådana här intriger som är intressanta. När någon har agerat fel eller orättvist och motståndarna gör en motattack. Om nu Katrin inte skulle ha slängt ut sig massa onödiga kommentarer skulle jag självklart tycka synd om henne. Något jag verkligen inte gör nu.

Vad som händer härnäst kommer vara intressant att se. De ansvariga på programmet tänker inte göra något annorlunda efter vad som har hänt men jag tycker att hon då inte har något i idol att göra!

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/idol2008/article3530503.ab

Programledare idol 2008 - "Är han inte lite väl bögig?"

Det är sådant här jag går igång på. Jesper blev utröstad från idol igår, något jag inte tittade på men läste om idag. På eftersnacket i TV400 så frågar Katrin Zytomierskas, som är programledare, Anders Bagge: "Är han inte lite väl bögig?". Varför nämna det och va fasen är ordet "bögig" för något jävla ord?

Visst hon kanske inte menade något illa men att överhuvud taget säga något i den stilen luktar illa. Och va faaaan är ordet "bögig" för något, alla förstår nog att det är någon som är femenin, men alla bögar är fan inte femenina.

Om hon nu var tvungen att påpeka hans små, små femenina drag kan hon i alla fall använda något ord som inte drar en stor grupp över kanten.

Katrin Zytomierska har tydligen sagt massa andra negativa saker om idoldeltagarna. Så BORT MED Katrin Zytomierska! , en klubb lär redan finnas på Qruiser.

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/idol2008/article3515145.ab

Patrik 1,5

Bög som jag är så är det nästan en självklarhet att jag måste se den här filmen. En film om ett bögpar som flyttar in i ett mindre samhället där volvo, villa, vovve har utbrett sig till en självklarhet. Paret Sven och Göran Skoogh har allt utom ett barn och har nyss blivit accepterade för adoption men när barnet som de tror ska vara 1,5 istället råkar var 15 så går allt åt pipan.

Detta är en film som kunde ha varit smal som ett hårstrå på min mammas huvud men som på ett funurligt sätt kan ses av alla, mycket cred år regissören Ella Lemhagen. Dock kan jag ställa mig frågan om dessa mjuka kanter är befogade. Med mjuka kanter menar jag att problematiken ofta skämtas bort. Ett exempel kan vara när barnen i området gömmer sig utanför huset och skriker glåpord med mycket negativ gay-klang, då Ella väljer visa situationen på ett mycket skämtsamt sätt vilket fick publiken att tjuta högt av skratt. Jag hoppas ändå buskapet går in och om man ser till hela filmen framkommer ändå lite av poängen fram.

Även om jag irriterade mig lite på dessa förmildringar ibörjan så kan jag inget annat än att tycka om filmen. Gustav Skarsgårds är lysande och hans karaktär Göran är briljant. Han är den förståndiga och mysiga med en glad och hoppfull blick i ögonen. Vänskapsrelationen mellan Göran och den 15 årige Patrik (spelad av Tom Ljungman) är det jag tycker bäst om, det är här de lyckligaste leendena framkommer.

Sven spelad av Torkel Pettersson är en karaktär som man inte ger så mycket medlidande till men som får filmen att bli det den blir.
Filmen är kanske även väldigt rund i kanterna när det gäller slutet. Det fanns två slutscenarion vilket det "lyckligaste" fick vinna. Slutet brydde jag mig inte om det minsta. Det sprang bara förbi mig och det är vägen till slutet som storyn jag kommer komma ihåg.

Patrik 1,5 är en film som behövs och som ger mersmak! Som kunde ha varit mer problematiskt och djup men som ändå är ett bra första steg.

Det är alltså så man gör

Jag blev helt tagen på sängen (man skriver så va?) idag när jag gick in o kollade hur många som varit inne på min blogg. Igår hade totalt ca 205 unika användare varit inne på min blogg sen i mitten av augusti. När jag ikväll gick in så var det hela 263 stycken. Antalet besökare har under det senaste dygnet varit 600% fler än genomsnittet och fler kommer det säkert bli =D

Varför detta nu då. Jag hann få ett stort frågetecken över huvudet innan jag såg att det var för att folk sökt på Magnus Betnérs senast utlägg om att han är bi. Nu vet jag vad jag ska skriva om i fortsättningen ifall jag vill att folk ska strömma till min blogg. Jag ska nu även felstava Magnus Bertnér är bisexuell så att alla korkade svenskar som inte kan stava till hans namn hamnar på min hemsida. Moahahaha. För att hålla min ställning i bloggetern ska jag även vara den förste som skriver om när Carola kommer ut som bisexuell och när Kungen kommer ut som bög. Annars är jag kass. Eller hur Annika!? (Det är min kompis).

Magnus Betnér är bisexuell!

Han som jag tyckte var så otroligt snygg första gången jag såg honom i parlamentet är bi. Det tråkiga är bara att han aldrig har haft sex med någon kille och att han är förlovad sen tre år tillbaka. Men om han skiljer sig så vet jag minst en kille som vill ha honom i säng.

källa: http://www.qx.se/7825/qx-september-magnus-betn%C3%A9r-jag-ar-bisexuell-

Jag fick i alla fall en puss

Fan hur ska jag börja skriva allt som jag vill få ur mig. Det har hänt så jäkla mycket som jag vill få ur mig. Jag hoppar över musiken och går direkt på känslorna nu.

Jag var på emmabodafestivalen, blev kär och fick en puss. Killen var skitsöt, verkligen. Hans leende kan jag inte sluta tänka på och han förförde mig med hans positiva och skämtglada attityd. Han bor i stockholm, jag fem timmar därifrån. Jag förväntar mig inte att det skulle bli något mer än vad som kunde hända på festivalen men att umgås så mycket med någon man verkligen tycker om utan att kunna/våga uttrycka det förstår nog inte många hur det är. Som att hungrig kolla på när andra äter. Typ.
Jag fick i alla fall en puss av honom. Är jag nöjd med det? Svar: Nej, jag är aldrig nöjd. Vad ville jag då? Jag ville hångla. Skulle jag vara nöjd då? Nej, jag är aldrig nöjd. Never satisfied, det ska jag skriva om någon gång.

Under tiden jag umgicks med mitt span blev en tjejkompis till mig förtjust i en annan kille. Hon fick hålla om honom, sitta i hans knä, hångla, sova med honom och kanske hände det ännu mer i tältet. När han sen åkte hem en dag tidigare så blev hon ganska ledsen och tyckte allting var tråkigt. Hon vet att jag tyckte om honom men hon förstår nog inte varför jag var depp stora delar av tiden.

Nästa år blir det pridefestivalen för mig.

...men varför

Om ni läste mitt förra blogginlägg så skrev jag där att jag var orolig för att komma ut för en polare. Under hela dagen har jag funderat på varför man gör sin sexualitet till en så stor grej. Är vi människor utefter vår vem vi vill älska eller den personligheten vi har?
Jag och säkert många många fler har svårt att bara leva utefter den man är och även om vi själva vill och vågar göra det så finns det ett samhälle som helt enkelt förväntar sig att man ska vara hetero. Är det kanske därför det är så svårt, eftersom det man egentligen säger när man kommer ut är: -Hur fan kunde du tro att jag var hetero!? Till mamma, till syster, till sin bästa vän och till alla andra. Eller trodde de att jag var hetero?

Om vi då ser på hur det skulle kunna vara. Ett öppet samhälle där ingen dömer någon i förväg, där ingen har en sexualiet förrän man har förklarat den. Men hur skulle den kunna se ut i praktiken?

Jag förväntar mig inget svar. Men det borde finnas många tankar där ute i världen.

O så tänkte jag att det behövs lite mer bra musik här. Jason Mraz med "Life is Wonderful". Inte alls som den totalt överspelade "I'm yours".

Den eviga oroligheten - Att komma ut

Jag vet inte om man kan kalla det orolighet, det är i alla fall jobbigt och lägger sig oftast som en sten i magen. Ibland fasar man för konsekvenserna och ibland längtar man till dem, det är upp till personen i fråga. Vissa vill man såå gärna ska veta - för att relationen till den personen verkligen skulle bli bättre. I andra lägen känner jag tvärt om. Just nu har jag ingen aning vad följderna blir av att jag ska komma ut för en nära vän.

Det jag tror vi människor är rädda för är det vi inte vet om. Vi är rädda för de situationer där vi har makten över de okända konsekvenserna. Vi vet inte hur det kommer att sluta. I vissa situationer där man inte vet konsekvenserna är följderna obetydliga. Antingen blir det mjukglass eller kulglass, pest eller kolera, men nu har jag ingen aning ifall det blir glass eller en dödlig obotlig sjukdom. Eller något i mitten. Relationen kommer, antagligen, att förändras, men åt vilket håll?

Han har ofta frågat varför inte jag har en flickvän. Han har själv en flickvän och tycker antagligen att det inte skulle vara svårt för mig att hitta något. Det skulle det heller inte vara om hetero- eller bisexualitet var fallet. Någon gång har jag försökt att berätta:
- Jag kan inte ha någon flickvän, svarar jag.
- Nej just det ja, du har ju så mycket i skolan o sånt, svarade han som om det skulle vara den enda anledningen till att man inte kan ha en flickvän. Vad svarar han nu när jag har slutat skolan?
En annan gång svarade jag:
- Varför ska man ha flickvän?
- Det har du fan rätt i, ta det lugnt med det och vänta tills det verkligen gäller, sa han och jag kom snabbt ur den otrygga situationen utan att behöva ljuga. För det är det värsta, att behöva ljuga för personer om sin läggning och i svar på alla frågor.

Nu ringde han precis. Jag ska träffa honom idag. Ner o bada i det underbart fina vädret. "Sen får vi se vad som händer", sa han och jag höll med. Sen får vi se vad som händer.

Regnbågskärlek

Hey! Märkte nyss att Aftonbladet har samlat ihop och skriver många HBTQ-artiklar. De är samlade under Regnbågskärlek som ligger längre ner på Sex och relationer.

I en artikel kan man läsa folks komma ut historier där det även finns en läsarfråga: "Du som är homo- eller bisexuell: Har du kommit ut? -Ja. -Nej, men jag vill/ska. -Nej, jag har valt att inte berätta." Intressant resultat var det.