Idag hade jag bestämt med en två polers att gå på bio. De kom först hem till mig och vi valde en film att se. Bestämd som jag är så fick jag de andra att VILJA se den som jag ville se. De klagade faktist inte! Filmen, My bluberry nights, var ganska seg och händelselös även om den var väldigt mysig. Jag kommer inte vilja köpa DVDn eller försöka se den igen. Det jag vill berätta om var den mexikanska tanten jag mötte på bussen hem. Det började med att hon satte sig bakom mig och läste rubriken i tidningen jag läste. Hon blev intresserad av artikeln om massakern i kina och vi började snacka. Det som jag tyckter är intressant är inte vad vi pratade om utan att vi faktist gjorde det, enkelt, spontant och kravlöst.
Hon skulle flytta hit och var väldigt intresserad av kulturen här i Göteborg "va bra med ett kulturkalas för då kommer säkert kulturministern hit" sade hon när hon fick se reklam om det. Varför hon nu tyckte det vet jag inte. De kanske var kompisar.
Väl framme hjälpte jag henne av med väskorna, det var inte jag som frågade henne om hon ville ha hjälp utan hon som frågade mig ifall jag kunde hjälpa henne, hon var snabbare helt enkelt. Jag hjälpte henne av och vi stod en stund och snackade på hållplatsen. Vi hälsade här på varandra och hon ville gärna veta när jag fyllde år. Det visade sig att hon har födelsedag två dagar efter mig och vi har samma stjärntecken: tvillingen. "Tvillingen är bestämd, ger aldrig upp och har två personligheter" berättade hon.
Sverige och svenssons är oftast inte som den här mexikanen som jag inte förstod namnet på. Vanliga svenskar skulle aldrig börja prata med någon på bussen om det inte var väldigt viktigt eller helt enkelt nödvändigt. I andra kulturer som i Mexiko skulle jag tro det är annorlunda. Människor snackar med alla, inte för att det är ett måste utan för att det är trevligt och förgyller dagen, för det gjorde det för mig. Jag trippade hem med ett stort välbehag i hjärtat.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar