Jag trodde faktiskt inte jag var såå gay. Jag hoppas någon heterokille kommer och hoppar på mig att han tyckte precis detsamma om Sex and the city filmen jag såg igår. Jag kan i alla fall stoltsera med att aldrig ha sett mer än fem minuter av ett avsnitt av serien. Därför var jag lite skeptisk till att se filmen men när eftertexten drar förbi så kramade jag hårt om min kompis som fixade med mig på en av de roligaste filmerna jag någonsin har sett i mogen ålder.
Under två och en halv timme skrattade jag nog mer än vad jag har gjort sammanlagt under hela 2008. Skämt på skämt på skämt, de tog aldrig slut och de var precis i min stil, lite genanta och väldigt smarta. Att jag gillar filmen har till största sin grund i just skämten men det måste ju finnas något mer än bara dem för att jag ska tycka en film är bra, en film måste även på något sett påverkla mig. En bra film ska få mig att hoppa ur stolen av skräck förändra min uppfattning raddikalt, få mig att smälta på grund av all gullighet eller ha en "turn" i slutet som får mig vilja sitta kvar långt efter att filmen är slut och fundera på hur jag kunde luras på det sättet.
Storyn i filmen var inte den bästa, egentligen var det fyra stycken stories i en film vilket blev väldigt rörigt med många korta scener hela tiden och istället för en röd tråd så var det en röd, en blå, en vit och en svart. Dock hade den sina höjdpunker även i storyn som när Miranda och Steive slöt ihop på bron efter att ha varit osams i över ett halvår. Sådan otrolig glädje som fick mitt hjärta att skjuta av glädje. Den här filmen ska köpas när den hamnar på DVD hyllorna.
Jag måste måste verkligen berätta om en snart bioaktuell film som jag verkligen SKA se. Patrik 1,5! Ett bögpar ska adoptera och någonting blir fel, istället för Patrik 1,5 så är det Patrik 15 med kriminellt förflutet och homofobiska åsikter. Detta kommer garanterat bli årets bästa feelgoodfilm!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar