Stor nyhet!

När jag går i djungeln för att lyssna på grodor som utspelar parningsläten och fiskar som hoppar hör jag något speciellt. Något som låter som opera, en kvinnlig mezzosopran (va fasen det nu betyder). Jag känner en plötslig känsla, varm, som om det började lysa en lampa i mig som om jag plötsligt förstod hela evolutionen från början till slut. Cellerna som på grund av den plötsliga uppkomst av syret så småningom genom mutation efter mutation efter mutation bildar massor av olika arter med varierande egenskaper.

Jag sätter mig på huk för att kika närmre på fiskarna som plaskar i en damm när plötsligt en kniv far fram genom den täta djungeln och med ett dovt ljud trycker sig in i stammen bara någon decimeter ifrån mig. Jag älskar kniven och dess ljud, ljud som tillsammans med andra ljud bildar slingor av musik.

Jag gör ett försök att se in i djungeln, mellan träden, knivens ursprung. Där, där, ja där står den kvinnliga mezzosopranen tillsammans med en manlig popartist som börjar slänga ur sig en dänga.

Jag vaknar upp, jag sitter i en röd stol, placerad bredvid en röd stol till vänster och en röd stol till höger. Stolarna är satta i rader, rader som tillsammans med människor bildar ett publikhav i en förmodligen dansk teater.

Fuck that. Jag har nog bara väldigt tråkigt när jag skriver sådana här saker. Mitt budskap är att The Knife (världens bästa musikgrupp enligt min mening) ska börja göra opera tillsammans med en dansk teatergrupp(?) vid namn Hotel Pro Forma. Teatern ska vara en hyllning till Charles Darwin som för 150 år sedan publicerade Om arternas uppkomst.
Den manliga halvan av syskonen Dreijer (the knife) Olof är just nu nere i Amazonas för att spela in ljud som ska användas i föreställningen. På scen kommer man kunna se en kvinnlig mezzosopran (som jag fortfarande inte vet vad det är), en manlig popartist, en dito (wtf) skådespelare och sex dansare.

Operan ska heta "Tomorrow in a year" och har premiär i September nästa år. För första gången, antagligen för hela mitt liv, funderar jag skarpt på att uppleva opera.

The Knife - Pass this on

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=460262
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=856135
http://norran.se/kultur/kultur_sverigeochvarlden/article211308.ece

Dagens moralkaka

Idag (detta skrevs igår) har jag tänkt väldigt mycket. Tänkt på vem jag är, vem jag tror jag är och vem jag utger mig för att vara. Vad jag tycker och vad jag känner, vad jag har gjort rätt och vad jag har gjort fel.

En fundamental åsikt jag har är att jag tror att de allra flesta konflikter har blivit konflikter på grund av misstolkningar. Konflikterna kan handla om allt mellan en kvarliggande macka på bordet till ett världskrig.

Alla tänker, känner, verkar, bryr sig, agerar, tycker... olika. Hur ska då två personer som tänker och känner olika kunna förstå varandra? Jag tror starkt att man måste se problemet ur den andres synvinkel. De flesta av oss förstår till exempel inte varför Kina begränsar internet eller varför de inte inför demokrati. Många skulle nog anse att det är på grund av diktatorn och alla makthysteriska människor i Kina som vill bevara kontrollen. Om det är sant eller inte går inte att veta förrän vi helt har satt oss in i problematiken från deras håll, levt med i deras historia, förstått deras kultur och ha träffat makthavarna.
För oss här hemma är det självklart med demokrati och ett fritt internet, vi är vana vid det och tycker allt annat är fel eftersom vi under hela tiden har blivit tillsagda att demokrati och fritt internet är det bästa, för oss. Jag kan fortfarande tycka på ett sätt, för visst tycker jag att det är dåligt att internet i Kina är begränsat, internet som är en sådan stor källa till information. Precis som vi behöver information om Kina för att kunna argumentera behöver de lika så information för att komma fram till vad som är bäst för dem själva. (Demokrati tycker jag också är viktigt).

Mitt stora bekymmer just nu är huruvida jag själv agerar. Efter att jag har skrivit på ett visst sätt, som antingen har misstolkats av en viss person eller så har jag misstolkat personen. Jag är konflikträdd och vill aldrig såra någon, jag är den person som är vän med alla. Vissa kan tycka illa om en person på grund av dennes agerande. Han/hon kan ha sagt eller gjort något olämpligt som har bidragit till osämja. Jag tror mig kunna förstå personen som har gjort något olämpligt för visst finns det en anledning till agerandet. Jag förlåter personen och går vidare. Nu är det jag som skulle kunna bli förlåten om jag förklarar och ber om ursäkt.

Där fick du en väldans bra bild av mig. Det är så jag tror jag är. Precis i början är det det här jag har funderat över idag. Är jag som jag tror jag är, och agerar jag efter det? Lever jag som jag lär helt enkelt?

Jag tänkte att det kan vara gött med ett youtubeklipp också =D
Den bästa låten just nu: The Killers - Human. Det är ingen riktig video men den är så otroligt bra att det inte behövs.

Om alla var som den söta mexikanska tanten

Idag hade jag bestämt med en två polers att gå på bio. De kom först hem till mig och vi valde en film att se. Bestämd som jag är så fick jag de andra att VILJA se den som jag ville se. De klagade faktist inte! Filmen, My bluberry nights, var ganska seg och händelselös även om den var väldigt mysig. Jag kommer inte vilja köpa DVDn eller försöka se den igen.

Det jag vill berätta om var den mexikanska tanten jag mötte på bussen hem. Det började med att hon satte sig bakom mig och läste rubriken i tidningen jag läste. Hon blev intresserad av artikeln om massakern i kina och vi började snacka. Det som jag tyckter är intressant är inte vad vi pratade om utan att vi faktist gjorde det, enkelt, spontant och kravlöst.

Hon skulle flytta hit och var väldigt intresserad av kulturen här i Göteborg "va bra med ett kulturkalas för då kommer säkert kulturministern hit" sade hon när hon fick se reklam om det. Varför hon nu tyckte det vet jag inte. De kanske var kompisar.

Väl framme hjälpte jag henne av med väskorna, det var inte jag som frågade henne om hon ville ha hjälp utan hon som frågade mig ifall jag kunde hjälpa henne, hon var snabbare helt enkelt. Jag hjälpte henne av och vi stod en stund och snackade på hållplatsen. Vi hälsade här på varandra och hon ville gärna veta när jag fyllde år. Det visade sig att hon har födelsedag två dagar efter mig och vi har samma stjärntecken: tvillingen. "Tvillingen är bestämd, ger aldrig upp och har två personligheter" berättade hon.

Sverige och svenssons är oftast inte som den här mexikanen som jag inte förstod namnet på. Vanliga svenskar skulle aldrig börja prata med någon på bussen om det inte var väldigt viktigt eller helt enkelt nödvändigt. I andra kulturer som i Mexiko skulle jag tro det är annorlunda. Människor snackar med alla, inte för att det är ett måste utan för att det är trevligt och förgyller dagen, för det gjorde det för mig. Jag trippade hem med ett stort välbehag i hjärtat.