Varför lyckas alltid alla fina saker gå sönder här hemma när vi har besök? Först ett fat, sedan en vas och nu mammas gamla skål; alla förstörda av gäster som vi har haft på besök. Är det för att de är mer oaktsamma och har okrossbara plastglas från IKEA hemma eller någon annan anledning jag inte kan förstå?
Det dumma är att man går rund och mår dåligt för att sakerna som har gått sönder. Saker som egentligen inte alls ger mycket av tillfredsställelse här i livet. Om vi istället tänker oss ett scenario där gästen skulle ha skärt sig ordentligt på glasskålen samtidigt då skulle vi antagligen tänka "vad betyder en skål när du kunde ha skurit av dig handen". Men nu är skålen med de handmålade fjärilarnas tid är förbi och den kommer inte längre att följa våra liv från första parkett i vårt kök.
Jag har i alla fall lärt mig att jag från och med nu ska försöka hålla alla gäster så långt ifrån fina sakerna det går, om vi nu skulle ha haft några fina saker kvar.
onsdag 10 september 2008
Jag har tänkt lite på det jag skrev om att den bästa tiden är förbi. En kompis skickade ett bra sms där han inte tyckte det alls och nämnde att högskolan/universitet kan vara den bästa tiden i livet. Även om han använde sin pappa som referens och själv tycker det suger så är jag ganska säker på att det kommer bli en bra tid. Jag längtar redan nu, mest för att jag antagligen kommer att flytta ut från mitt rum och bilda och börja om någon annanstans. Typ Stockholm. Det skulle vara så grymt.
By the way, att min kompis tycker att det suger är för att han går tekniskt basår och bor i samma trånga rum som han har gjort så länge han kan minnas.
Här kommer en jäädrigt bra höstlåt som jag lyssnade om och om och om ett tag förra hösten. Jag hade nästan glömt att den fanns. The Killers med Sweet Talk
Det känns nästan som om åren som hade potential att bli the time of my life är förbi. Det borde vara i ungdomsåren som man ska ha det som roligast, då man ska ha det som bäst och mest spännande. Det borde i så fall betyda att mitt liv nu ska gå utför, men va fasen, det är klart det inte ska göra. Kärlek borde ju vara detsamma om jag är 17 eller 25.
Jag har alltid tänkt att plugga vidare vilket kommer ta upp till fem år. Det betyder att jag är 25 år när jag kan leva livet igen. Nu känns det dock som om jag förväntar mig att pluggandet på universitet eller högskola ska vara tråkigt och en tid som kommer vara som en tjock dimma när jag väl har fötts på nytt. Om det kommer bli en dimma eller en tid att minnas lär jag märka om några år. Det är nog därför jag antagligen tycker så som jag skrev ibörjan, att den bästa tiden är förbi, eftersom jag inte har en aning om hur bra livet kommer bli nu framöver. Jag får leva i nuet istället.
Visste ni föresten att nuet är en illusion. Jag citerar ur Teknikmagasinets senaste produkttidning (Prylbibeln): "Tiden delas upp i tre huvuddelar - dåtid, nutid och framid. Nutiden är egentligen en illusion. Det finns inget tidsutrymme mellan dåtid och framtid (om man inte beaktar kvanttid, vilket är meningslöst för vardagsbestyr). Nutuden är blott själva skärningspungten mellan förr och nu. Dock är det paradoxalt nog nuet vi verkar i, och det är handlingarna i nuet som får effekt i framtiden samt sätter spår i dåtiden". Jag tyckte det var intressant.Sedan fortsätter de att beskriva vad en väckarklocka är och används till. Som om vi vore helt korkade.
Eftersom nuet inte finns så borde jag därför använda nuet till att skapa en bra framtid - plugga. Förhoppningsvis blir jag något, och har något, men just nu vill jag ha kärlek. Fyra stycken av mina bästa polers har skaffat pojk/flickvän (två blev tillsammans med varandra) och här sitter jag och deppar. Bajs på mig.
Jag hade verkligen en tråkig dag. När jag kom hem ville jag bara lägga ligga i sängen och ligga där tills någon hittar kistan vid regnbågens slut. Skulle egentligen in o träffa vänner i stan. Först var det bestämt femkamp på Liseberg men de tänkte tydligen precis som jag när de såg ut på vädret vi försökte då istället med bowling. Men den där jädra bowlinghallen var inte öppen =S Som sista utväg bestämde någon att vi skulle ses utanför Liseberg och sedan se hur kvällen fortsatte. Då drog jag mig ur, seg som jag var.
När jag nu inte hade något för mig kunde jag ligga kvar i sängen, irriterad, otrevlig och meningslös. Som tur var så hade jag bestämt att prata me en gaykompis i en annan del av Sverige vilket blev min räddning. Innan samtalet tänkte jag, "usch det här kommer bli jobbigt att prata när jag känner mig så otroligt opepp". När jag sen hörde rösten blev allting på mindre än en sekund helt tvärt om. Jag blev glad, trevlig och positiv, så bara. Tänk va lite socialisation kan göra. Undra då bara hur trevlig det kunde vara ifall jag skulle ha träffat vännerna på stan. Nästa gång vet jag.
Jag vet inte om man kan kalla det orolighet, det är i alla fall jobbigt och lägger sig oftast som en sten i magen. Ibland fasar man för konsekvenserna och ibland längtar man till dem, det är upp till personen i fråga. Vissa vill man såå gärna ska veta - för att relationen till den personen verkligen skulle bli bättre. I andra lägen känner jag tvärt om. Just nu har jag ingen aning vad följderna blir av att jag ska komma ut för en nära vän.
Det jag tror vi människor är rädda för är det vi inte vet om. Vi är rädda för de situationer där vi har makten över de okända konsekvenserna. Vi vet inte hur det kommer att sluta. I vissa situationer där man inte vet konsekvenserna är följderna obetydliga. Antingen blir det mjukglass eller kulglass, pest eller kolera, men nu har jag ingen aning ifall det blir glass eller en dödlig obotlig sjukdom. Eller något i mitten. Relationen kommer, antagligen, att förändras, men åt vilket håll?
Han har ofta frågat varför inte jag har en flickvän. Han har själv en flickvän och tycker antagligen att det inte skulle vara svårt för mig att hitta något. Det skulle det heller inte vara om hetero- eller bisexualitet var fallet. Någon gång har jag försökt att berätta: - Jag kan inte ha någon flickvän, svarar jag. - Nej just det ja, du har ju så mycket i skolan o sånt, svarade han som om det skulle vara den enda anledningen till att man inte kan ha en flickvän. Vad svarar han nu när jag har slutat skolan? En annan gång svarade jag: - Varför ska man ha flickvän? - Det har du fan rätt i, ta det lugnt med det och vänta tills det verkligen gäller, sa han och jag kom snabbt ur den otrygga situationen utan att behöva ljuga. För det är det värsta, att behöva ljuga för personer om sin läggning och i svar på alla frågor.
Nu ringde han precis. Jag ska träffa honom idag. Ner o bada i det underbart fina vädret. "Sen får vi se vad som händer", sa han och jag höll med. Sen får vi se vad som händer.
Imorgon ska jag skriva om diagnosen DAMP. Inte för att jag har det men för att jag är orolig för att utnyttja ordet i negativ tappning. Så för att gottgöra det så kommer jag att förklara vad det är.
Men nu lägger jag bara in lite blandad kompott. Först en youtube film, ni har väl inte glömt den kazakstanska reportern!?:
Det var länge sen jag såg det, var den kul?
Jag hade en kul konversation med en kär vän: annika säger: hihihi, erkänn jag är feet kul ikväll? jag är på bushumört - Hampus - säger: annika säger: han är snygg! - Hampus - säger: utropstecknet betyder skit annika säger: ööööh, hur menar du då? han är snygg + skit? typ han är en snygg skit? - Hampus - säger: jag visste att du skulle skriva så. jag menar att utropstecknet betyder att du höjer upp snygg till snygg + snygg - Hampus - säger: typ - Hampus - säger: :P annika säger: typ? jag menar sähär: blablabla... typ. TYP. hallå? vet du inte vad du menar hampus? hur ska jag då kunna prata med dig? om vi till exempel handlar glass och ja ba: vilken smak vill du ha? och du ba: jag vill ha jordgubb. typ. och då är det klart att ja undrar vad du menar? vill du verkligen ha jordgubb hampus? du ba: ööööh, jag vet inte! typ. ja ba: hallå? vaddå, vet du inte om du inte vet?
annika säger: och du ba: vet inte? och ja ba: vilken av dem vet du inte? och du ba: vet inte! och då blir jag liksom trött och går hem. så får du äta din lilla jordgubb-typ-glass själv annika säger: fattar du? annika säger: typ? - Hampus - säger: hur mår du annika? annika säger: hur jag typ mår? eller vill du ha det lite mer exakt? annika säger: i vilket fall så var han pontus bara skapligt snygg - Hampus - säger: akta så jah inte lägger in detta samtalet i min blogg - Hampus - säger: det kommer jag nog göra - Hampus - säger: tsss annika säger: hampus du är så söt. du är min bästaste bästa vän i HEELA världen. - Hampus - säger: vet du vad annika. ibland skriver folk "du är snygg" till mig och ofta så känner jag för att skriva "synd att jag inte kan säga det samma för dig" och lite så känner jag nu också. MEN. jag skriver inte så till dig. för jag är så snäll annika säger: (hahahahahahahahahahahahahahhahahahahahahaaaaaaaaaaaaaaahahahaha) men vilken tur da att: 1. du inte skriver något sådant 2. jag aldrig sa det - Hampus - säger: sa vas? - Hampus - säger: vad* annika säger: att du är snygg annika säger: WOHOOOOO annika säger: jag klarade det Jag lyssnade på P3 pop förut där de spelade en bra låt Ratatat - Falcon Jab
För drygt fyra år sedan gjorde jag och många många andra ett stort val som har präglat våra liv de senaste tre åren. Tre år som snart är slut och som nu kommer bytas ut till arbetslöshet. Eller så kan man se på det som att man blir befriad från betygsstress och pluggångest. Dessutom fyller jag år idag :D
Jag önskar mig en kamera (en sådan där större cool sak), kläder, plånbok (typ :S ), lite glas osv. Kameran ser jag så klart fram emot mest av allt. Det har dock varit väldigt svårt att hitta någon som jag verkligen vill ha och jag har tyvärr inte varit och kännt på några själv som man bör göra när man vill hitta kameran som passar en själv. Annars har det varit svårt att önska sig något. Jag har haft så mycket tankar på annat.
Nu det senaste har det varit ganska mycket plugg, så klart. Många kurser i skolan slutar samtidigt och det är ofta som man får plugga konstant i en vecka även om det kanske inte har präglat mig så mycket. Jag har inte varit så aktiv i plugget alls det senaste. Jag har väl klarat mig sådär när det gäller de betyg jag har strävat efter. Men men. Nu är det snart över och jag ska börja ta ansvar för mig själv och inte bara mina betyg. Hitta jobb är väl första steget. Sen läsa upp de betyg som jag tror jag kan klara av att höja mig i för att senare komma in på den utbildning jag vill komma in på. Oj vilken intressant läsning det måste vara det här.
Jag ser i alla fall fram emot att bli arbetslös (har dock en ferieanställning över sommaren på volvo). Mer skrivet blir det nog när jag har sovit och fått mina presenter imorgon och har varit och badat med mina underbara vänner och ätit. Därefter skriver jag här innan vi ska feste och gå ut på Gretas. ^^
Jag har just packat ner alla kläder inför min tripp till Berlin. Trött i benen är jag också efter att ha tränat intervaller nyss. Men min resa var det jag skulle skriva om.
Jag ska dit med två kompisar. En som jag har känt sen jag gick i trean och hans flickvän. Tack och lov så har han en flickvän och hon ska med annars skulle det ha blivit väldigt boyisch. Jag har inte berättat om min sexualitet för dem men funderar skarpt på att göra det på lördag morgon då vi tidigt har kommit till vår slutdestination. Vi får se hur det går helt enkelt.
I Tyskland ska vi främst se en Scooterkonsert. Jag kan erkänna att jag har lyssnat mycket på dem i mina dar men att de under de senaste åren har kommit lite i skymundan. Anders som är större Scooterfan än vad jag är kom med idén för ett halvår sedan så fixade vi till det och jag tycker det ska bli riktigt kul; resa iväg, en maffig konsert (lär det ju bli) och bra vänner.
I mitt förra inlägg sparkade jag lite väl mycket på de som redan ligger. Jag har gått runt och kännt mig väldigt dum. Plus att jag har märkt att det kanske är sant det där med vår-depression eftersom ovanligt många av mina vänner har gått ner sig i någon djup grop utan att komma upp. De finns inget ljus i tunnelns slut.
Jag vet inte om det är på grund av att jag har kommit närmre fler männoskor och att de därför berättar mer om sin situation personligt och intimt. Kanske har jag uppmärksammat att fler mår dåligt och inte är lika glada som de brukar vara. Kanske har jag frågat hur de mår nu när jag har gratis sms eller så är det vår-depressionen som har drabbat Sverige.
Jag själv har klarat mig förvånansvärt bra. Jag mår bra. Samtidigt kan jag berätta att det inte alltid har varit tipp topp (Har jag fått det uttrycket från en reklam? Usch på mig!). För mig är det enkelt att se ifall jag mår bra, dåligt eller mitt emellan. Musiken. När det är illa så är det Infected Mushroom som gäller, nu är det Mika (glad musik) som går i hörlurarna. Samtidigt som jag börjar nu bryr mig om andra mer och eftersom jag gör det så märker jag att de mår dåligt vilket får mig att må dåligt. Det hela går i en enda stort, elakt kretslopp.
Fast jag ska försöka göra gott istället. Jag beordrade min syster att krama en kompis till mig som går på samma skola. Jag kallar min kompis Stina. Hon mår dåligt och har gjort det ett tag. Jag kan nog inte göra hela värden till en stor blomma för henne men en liten kram kan kanske förgylla en liten del. Stina och jag träffas inte så ofta så detta tycker jag är ett ypperligt sätt att sprida min kärlek.
De är många. Som med tiden har varit på någon sommarfestival fullt med musik, tällt, smuts och allt för ofta alkohol. Dock inte jag.
Förra året bestämde jag och en kompis till mig att vi skulle ut på festival. Jag vet inte hur aktuellt löftet fortfarande är, vi har antagligen glömt av det nu. Kvar finns mitt sug efter att göra min festivaldebut.
Varför vill jag då slösa massa pengar på det? Ja först ska jag be om förlåtelse för att använda ordet slösa när jag inte själv tycker det är slöseri. För musik är otroligt kompext, ja om jag nu har stavat rätt. Det går inte en dag utan att jag lyssnar på musik. Just nu i mina högtalare pumpas Justice med D A N C E. Nu tänker du som har varit på festival att musiken är sekundärt. Det är långt ifrån bara på grund av musiken så många åker till festival utan för (hmm hur ska jag uttrycka det? Jag som aldrig har varit på festival :S ) kännslan, gemenskapen och upplevelsen. Ja så är det. Så länge jag inte har kännt av den kännslan, gemenskapen och varit med om upplevelserna åker jag främst dit på grund av musiken.
När jag har bestämt mig för ATT åka på festival så måste jag först och främst hitta folk som vill åka med mig och som jag vill åka med. Vill min kära kompis fortfarande åka med mig? Antagligen, dock är hennes liv styrt av för många faktorer för att få fram ett svar. Jag får hitta någon annan så länge så jag inte måste åka själv (som han stackarn i gul tröja på bilden). Så långt har jag inte kommit än. Jag kan medela er trogna läsare (om jag nu har några läsare över huvud taget) när jag väl har skaffat resekamrater.
Om jag hittar någon/några att åka med så gäller det att samsas om någon festival att åka till. Det finns ju för fasen hur många som hellst känns det som. Peace and love, Arvika, Hultsfred, Sweden Rock, Roskilde, Malmöfestivalen (:S), Way out West, Emmabodafestivalen (min favorit för tillfället) och så vidare och så vidare.
I detta inlägg hade jag även tänkt komma in på de lite mer politiska delarna av festivalerna. Vilken nytta de gör för dig som inte går på någon festival. De pengarna som dras in och där stora delar kommer till förmån för artisterna och musikutvecklingen. Festivaler är även en scen för en i största grad okänd artist/grupp att bli känd eller varför inte ökänd. Det räcker med att hamna på listan av klara artister för att folk ska storma till myspace sidorna.
Så för att stilla mitt muikbegär, känna av stämningen och upplevelsen och för att gynna artisterna så kommer jag bege mig till ett festival i sommar. Om någon nu vill åka med mig.
Föresten så lyckades jag se Torkel i Knipa igår. Jens har snackat länge om den och använt uttrycket fuck off and die vilket jag inte förstod förrän igår var det kom ifrån.
Om jag inte hade ett unikt namn skulle jag skriva det här. Om jag inte hade en unik näsa skulle jag ha lagt upp en bild på mig. Om jag har något bättre att skriva här ska jag skriva om det här.
