Måndag

Idag har jag verkligen ingenting annat att säga att det var gött att tjäna 1000 spänn efter skatt igår, att jag idag är seg och till sist att jag har ont i huvudet. Jag kan även tillägga att jag gärna vill komma ut för två stycken kompisar till men att det tar emot att göra det på sms =P

Inte ens en låt har jag på huvudet.

Rymdskeppen hängde i luften, precis på samma vis som tegelstenar inte gör.

Igår var det en dag då jag hade tänkt att skriva några kul citat ur boken Liftarens guide till galaxen, men det sket sig totalt. Istället fick jag reda på att göra klart allt på mitt arbete för att åka till ett annat arbete ytterligare nio timmar utöver de sju jag hade varit på det första jobbet.

Så nu sitter jag här, tillbaka till det första jobbet och tycker inte det det är det minsta tråkigt att stirra in i väggen i flera minuter, det är skönt. Jag sov inte många timmar i natt och kommer inte sova många timmar natten till imorgon.

Så här såg gårdagen ut:
05.54 Stiger upp efter att ha missbrukat snooze-knappen lite för mycket
06.36 Kom i bilen till jobbet, det enda jobbet som jag trodde jag skulle vara på, men ack så fel jag hade.
07.00 På jobbet
ca 09.30 Får ett fint samtal av min chef: om du tror du klarar av det så vill jag att du åker till Borås och jobbar från 15.00 till 24.oo. Av någon outgrundlig anledning så sa jag, jadå det ska inte vara några problem. Att jag bara skulle kunna sova fyra timmar två nätter i rad och inte ha NÅGOT liv överhuvud taget tills jag vaknar upp någon gång runt 13 på lördag glömde jag bort i mina kalkyleringar.
14.00 Hämtar upp ytterligare 3 stycken som ska jobba i Borås. Sen börjar jag jobba som avtalat.
01.30 Kommer i säng
01.30:01 Somnar
05.35 Går helvetesalarmet igång på mobilen.
Sedan följer ungefär samma morgonprocedur som innan dock med viss fördröjning.

Nu sitter jag här och ser fram emot att jobba ytterligare 11 timmar och 22 minuter till innan jag kommer få sova fyra timmar.

Är det otur eller är jag bara jävligt blond?

Idag är dagen jag inte trodde skulle komma. Det är inte för att jag bytte arbetsplats utan på det sättet jag gjorde det. Egentligen är det inget vidare svårt för mig att byta arbetsplats: packa ihop datorn med tillbehör, slänga in väskan i bilen och dra iväg dit.

Jag tänkte att jag skulle göra allt lite smidigare genom att helt enkelt åka till det andra stället dagen efter. Vilket jag märkte kunde få oönskade konsekvenser:
1. För det första glömde jag av bilen när jag hade tränat efter jobbet, så jag åkte bussen nästan enda hem innan jag kom på det, så det var bara o ta nästa buss tillbaka.
2. I förtvivlan vill jag lyssna på min mp3. Jag märker dock att den är spårlöst försvunnen, så musik blir det inget utav.
3. Dagen efter när jag nästan har kommit till jobbet kommer jag på att jag har glömt datorn hemma. Min mamma var dock snäll och tog med den på bussen in till stan så att jag snabbt kunde komma bort och hämta den.
4. När jag hämtade datorn hos mamma åker jag samtidigt till macken för att tanka. Då jag försöker öppna tanklocket så bryts nyckeln av, den enda nyckel vi har.
5. När jag sedan ska sätta på datorn så märker jag att det saknas något: Webbkameran som är viktigast i mitt arbete har jag glömt kvar på det andra stället, så det blir att åka dit med nästan tom tank och hämta den.

Dessutom ska ju det jävla internet krångla. Suck.

Det klingar fel

Något jag är irriterad och som inte riktigt speglar dagens läge är att jag måste jobba mer än vad jag vill och då jobbar jag på ett bemanningsföretag. De borde väl inte ha så svårt att hitta någon som vill jobba några kvällar. Jag kanske bör nämna att jag jobbar 40 timmar i veckan och därtill vill de att jag ska jobba två kvällar á tre timmar. Hurmph.

För att vara en bra pojke säger jag, efter vissa protester, ja. Jag vill ju inte bli kickad i dessa tider, plus att jag är väldigt snäll. Arbetsledaren har inte så många o välja på (något jag tycker han borde ha) och om ingen kan så blir det en massa problem för honom. Han bli tacksam i alla fall.

Hejsan hejsan.
Jag tänkte inte skriva så mycket nu, orkar inte. Jag är lite småsjuk med ont i huvudet och säkert lite feber. Då är jag inte så skrivsugen över huvudtaget. Men jag måste får ju inte tappa mina kära läsare =P

För er alla som läser min blogg så kommer jag från och med någon gång att göra en recension över varje arbetsplats jag är på (jag jobbar på bemanningsföretag). Där kommer bedöma saker som "hur fort går tiden?", "Medarbetare", "intressanta killar" med mera och ta upp vilka irritationsmoment som finns osv osv. Det får du inte missa!

Jag måste nu också flinka in med att säga att jag blir så himla glad av den senaste Telia reklamen. Pappan är på värsta lyckade dejten. Men självklart ska världens sämsta reklam komma efteråt, reklamen för lätta mini, där det är ett par som hoppar ner för ett vattenfall otroligt dubbat, otrolgit löjligt och OTROLIGT överspelat.

När jag försökte hitta lätta reklamen så dök en gammal lätta reklam upp som är mycket bättre än den nuvarande =P Framförallt den första delen, den andra delen är för en viss person som heter Jens.

Ett ynka samtal

Jag tycker jag själv är så knasig. Hur svårt kan det vara att ringa ett samtal och fråga om det finns något jobb man kan få. Min kompis pappa jobbar på ett bemanningsföretag. Jag har träffat honom många gånger och andra kompisar har fått jobb genom honom. Så varför ska det vara så svårt för mig att ringa? Jag blir nervös och börjar svettas. Tillslut tar jag mod till mig slår in numret och väntar på svar. Sitta ner finns inte i min värld.

Han svarar " men självklart gör du rätt i att ringa hit... kan vi inte bestämma en tid då du kommer till mitt kontor så kan vi se vad vi hittar". Jag blir så jäkla glad, något som tyngde mig innan blir istället något mycket positivt.
Vad är det då jag fasar för? Jag tror det är för att jag inte vill begara saker av någon. Jag vill inte att någon ska tycka att jag är jobbig. Att göra det på telefon gör även så att jag inte märker hur de reagerar. Typ eller nåt. Jag hoppas på jobb nu i alla fall.

Duktig som jag är ska jag bege mig in till stan och köpa mp3 spelaren jag har sett ut. Bannemej!

Känner mig så

Ojoj, helgen försvann tusen gånger fortare än den kom. Jag var så glad sista halvtimmen på jobbet innan helgen för att det skulle bli en så bra helg. Vilket det verkligen har varit, det känns dock som att den är väldigt slut nu. Framför allt när jag börjar jobba om sex timmar och 25 minuter.

Jag hoppas det inte är så här det kommer kännas när jag får ett riktigt jobb och ska börja en ny arbetsvecka. Jag är verkligen inte pepp på det här och har nästan ont i magen. Jag är ytterst glad att det här är den sista veckan. Att gå att jobba är lite som att träna, man tycker inte det ska bli så kul innan men när man väl står där ombytt och ska ut för att springa hårt så är det inte så illa ändå. Jobbet fungerar när man är där men innan känns det kasst. Att jag känar ca 185 kr i timmen spelar inte så stor roll när man inte trivs. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så handlar inte jobbet om att tjäna så mycket pengar som möjligt för att njuta av livet utanför jobbet utan livet till stor del utspelar ju sig på jobbet vilket betyder att det är lika viktigt att trivas där.

Min andra mp3 har jag tappat på bussen och min första är fuktskadad så jag har ingen mp3 att lyssna på heller, men ska låna morsans. Suck suck.

Heelg!

Det är så vidrigt gött med tredagarsveckor. Det måste vara det ultimata.
När jag har stått och monterat under natten så har jag funderat på dessa saker, förutom då att det är så jädrans skönt med tredagarsveckor:
1. Hur en tidning från 16 juni fortfarande kan vara intressant.
2. Att det är bättre med ett jobb man tycker om med lite lön än ett jobb med hög lön där man inte trivs. Man tjänar ju ändå pengar för att må bra, om man inte gör det på jobbet så spelar det ju ingen roll.
3. Att det snart är höst och att jag behöver någon person att kära ner mig i för då blir allt så mycket bättre. Drar här paraleller till för två år sedan då jag träffade första killen som jag visste var intresserad av killar. Även om det var vissa problem så var det en härlig tid när jag tänker tillbaka.
4. Att det inte är någon vidare bra stämning i det arbetslaget jag är i.
5. Till sist har jag funderat på att skicka in den här dialogen till tjuvlyssnat.se:
Ett par ~50 har nyss kommit till Stockholm och går längsmed vattnet då damen säger "Ååh känner du den friska havsdoften Åke?"
Men att det antagligen inte kommer vara så många som kommer fatta den. Framförallt inga Stockholmare.

Övrig tid har jag försökt att komma in en slags psykos då jag inte är medveten om vad jag gör och där tiden går väldigt snabbt genom att lyssna på musik och öva in alla moment innan och utan. Det har fungerat förvånansvärt bra, natten tog slut väldigt snabbt. Ett tack till Alice in Videoland som gör natten uthärdlig. Här en av alla deras låtar jag lyssnat på.

Jag tänker inte skriva så mycket idag, förutom att jag ska börja jobba igen. Usch och blää. Sommaren tog slut nu och det känns som om den inte ens har börjat. Svårt att se något ljus idag.

Här är en bild jag är helt såld i. Det vackraste bilden på en levande person någonsin. Maxwell Zagorski heter han.

Officiellt arbetssökande

Mina planer för dagen gick först i kras, tack och lov. Skulle från början ha hjälpt till på ett evenemang men jag slapp. Härlig, härlig. När jag märkte att klockan inte hade bli så mycket på dagen så bestämde jag mig att åka in till arbetsförmedlingen, som jag förövrig hade tänkt att göra två gånger innan den här veckan men inte orkat, men nu blev det av.

Satte mig på bussen in till stan. När jag satt där kom jag på hur otroligt tråkigt jag tycker det är att åka buss nu för tiden. När jag gick i skolan tyckte jag om det, då var det den enda lugna stunden jag hade på dagen men nu är det bara tidsförödande. Jag började läsa en bok som jag hade med mig, men efter två meningar märkte jag att jag hade läst det innan och orkade inte leta upp platsen där bokmärket egentligen skulle sitta. Istället började jag tänka på massa scenarion som kunde hända som det här: Hur skulle jag ta mig ur situationen ifall en polis kommer och får för sig att jag åkte utan bälte i bussen när jag egentligen gjorde det? Skulle rättssystemet tro på mig eller på polisen?

Väl där inne hittade jag inte arbetsförmedlingen så jag gick in på internet i mobilen och upptäckte att det finns en arbetsförmedling i min kommun. Så jag tog bussen tillbaka. Där träffade jag en jättego och söt och hjälpsam dam som ska bli min handledare.

Under dagen har jag även tänkt på honom jag är kär i. Jag kom på att jag faktiskt var kär för några dagar sen. Jag trodde inte mina känslor var så stora för honom men tydligen. Nu känner jag dock inte lika starkt för honom längre och eftersom vi inte kommer att träffas mer (eller på ett väldans bra tag) så lär ju mina känslor rinna ut i sanden så småningom. Men det hela får mig att känna mig så uppgiven på allt som har med kärlek att göra. Känns som om jag aldrig kommer att bli kär i någon som kommer vara kär i mig. Som om jag alltid vill ha det jag inte kan få.
Men men. Min tid kommer väl :P

Ostimulerad, the word of today

Jag jobbar, sommarjobbar, ferieanställning, på volvo. Nattskift. Jag hade tänkt berätta lite om det.
Första natten på jobbveckan börjar klockan 21,30 på söndag då jobbar man i nio timmar. Världens segaste natt eftersom de andra nätterna bara är sex timmar. Det jag inte alltid tänker på, fast ibland, gör är att de som jobbar dag jobbar nio timmar fem dagar i veckan. Palla det liksom när det är så otroligt tråkigt att jobba på bandet. Det finns nog inget mer ostimulerande.
Som sommarjobbare så står man även på samma balans en hel dag. Jag tackar Gud för att mp3-spelare finns.

När man väl kommer hem efter en natt äter jag, vissa skulle kalla det fukost, och hoppar i säng efter en dusch. De två senaste dagarna har jag inte satt någon klocka på väckning vilket har bidragit till att jag har sovit till klockan halv sex-sex vilket blir drygt nio timmar. Och jag är fortfarande trött(!). Jag känner mig väldigt nere och orkar inte göra någonting. Depression av ostimulans.

Som tur är så är jag inte ensam. En av mina käraste vänner jobbar också natt på volvo. Hon som vanligtvis är den mest glada och positiva människan i ens närhet har fått ett bekymrande ansiktsuttryck och klagar på det mesta. Hon påverkas nog än värre än vad jag gör av miljön där inne.

Att volvo personvagnar går dåligt och behöver varsla känns inte alls negativt för nu slipper jag oroa mig för att få anställning där =D