Ostimulerad, the word of today

Jag jobbar, sommarjobbar, ferieanställning, på volvo. Nattskift. Jag hade tänkt berätta lite om det.
Första natten på jobbveckan börjar klockan 21,30 på söndag då jobbar man i nio timmar. Världens segaste natt eftersom de andra nätterna bara är sex timmar. Det jag inte alltid tänker på, fast ibland, gör är att de som jobbar dag jobbar nio timmar fem dagar i veckan. Palla det liksom när det är så otroligt tråkigt att jobba på bandet. Det finns nog inget mer ostimulerande.
Som sommarjobbare så står man även på samma balans en hel dag. Jag tackar Gud för att mp3-spelare finns.

När man väl kommer hem efter en natt äter jag, vissa skulle kalla det fukost, och hoppar i säng efter en dusch. De två senaste dagarna har jag inte satt någon klocka på väckning vilket har bidragit till att jag har sovit till klockan halv sex-sex vilket blir drygt nio timmar. Och jag är fortfarande trött(!). Jag känner mig väldigt nere och orkar inte göra någonting. Depression av ostimulans.

Som tur är så är jag inte ensam. En av mina käraste vänner jobbar också natt på volvo. Hon som vanligtvis är den mest glada och positiva människan i ens närhet har fått ett bekymrande ansiktsuttryck och klagar på det mesta. Hon påverkas nog än värre än vad jag gör av miljön där inne.

Att volvo personvagnar går dåligt och behöver varsla känns inte alls negativt för nu slipper jag oroa mig för att få anställning där =D