...men varför

Om ni läste mitt förra blogginlägg så skrev jag där att jag var orolig för att komma ut för en polare. Under hela dagen har jag funderat på varför man gör sin sexualitet till en så stor grej. Är vi människor utefter vår vem vi vill älska eller den personligheten vi har?
Jag och säkert många många fler har svårt att bara leva utefter den man är och även om vi själva vill och vågar göra det så finns det ett samhälle som helt enkelt förväntar sig att man ska vara hetero. Är det kanske därför det är så svårt, eftersom det man egentligen säger när man kommer ut är: -Hur fan kunde du tro att jag var hetero!? Till mamma, till syster, till sin bästa vän och till alla andra. Eller trodde de att jag var hetero?

Om vi då ser på hur det skulle kunna vara. Ett öppet samhälle där ingen dömer någon i förväg, där ingen har en sexualiet förrän man har förklarat den. Men hur skulle den kunna se ut i praktiken?

Jag förväntar mig inget svar. Men det borde finnas många tankar där ute i världen.

O så tänkte jag att det behövs lite mer bra musik här. Jason Mraz med "Life is Wonderful". Inte alls som den totalt överspelade "I'm yours".