Det var jag som kallade mig Beer_boy på managerzone

Jo det erkänner jag. Jag gick i sexan och visste knappt hur öl luktade. Ändå kallade jag mig för Beer_boy, för det var ett coolt namn. Jag funderar nu efteråt varför jag kallade mig så och vad mina kompisar måste ha tänkt om det. Om de nu var så mycket mognare än mig.

Jag orkar inte räkna ut hur många år sedan det var. Nu har jag gått klart tretton år i skolan och det var i sexan. Det konstiga är att det inte känns så avlägset, även om det borde det. Om man skulle dela upp min skolgång i två så skulle sexan vara på den första halvan. Vid närmare eftertanke så bodde jag då i ett annat hus och skrev mina skoluppgifter för första gången i datorn. Typsnittet Comic sans, centrerat och storlek 47. Den senaste uppgiften jag gjorde i gymnasiet fick man inte ha bilder i den flytande texten. De låg istället under Bifogat på sidan 24 och jag kan lova att jag inte skrev i någon storlek över 12.

I sexan ville jag vara någon annan. Jag hade då antagligen fått för mig att de som drack öl var mycket häftigare, kände fler coola människor och var därmed lyckligare. Jag tror nu att jag var mycket lyckligare än de öldrickarna med bra och trogna vänner, en kär familj och en trygg omgivning (förlåt om jag låter som en krisdomokrat, jag ska försöka bättra mig).
Jag, precis som då, vill nu vara en annan jag. Jag är nöjd med den jag är men känner inte alltid att det är mig själv jag spelar. Det känns som om det är en annan jag som finns där inne, som trycker för att få komma ut och sprida sin glädje.

Jag kanske är rädd för att bli någon jag nu inte vill vara, att avslöja för mycket av mig själv, att öppna upp mig, göra mig mer bräcklig. Borde jag bygga en mur omkring mig för att ingen ska kunna anfalla eller ska jag ha dörrarna öppna och låta människor ta del av mig själv? (svaret är väldigt enkelt) MEN. Är jag öppen är jag en lätt måltavla, men vem fasen skulle kasta pil på mig?

Jag vill hitta mig själv men det kommer gå inte över en natt, precis som att en överviktig inte får ett BMI på 20 efter ett ynka träningspass. Det krävs tålamod, stöttning och ett mål i sikte.