Jag ber om ursäkt

I mitt förra inlägg sparkade jag lite väl mycket på de som redan ligger. Jag har gått runt och kännt mig väldigt dum. Plus att jag har märkt att det kanske är sant det där med vår-depression eftersom ovanligt många av mina vänner har gått ner sig i någon djup grop utan att komma upp. De finns inget ljus i tunnelns slut.

Jag vet inte om det är på grund av att jag har kommit närmre fler männoskor och att de därför berättar mer om sin situation personligt och intimt. Kanske har jag uppmärksammat att fler mår dåligt och inte är lika glada som de brukar vara. Kanske har jag frågat hur de mår nu när jag har gratis sms eller så är det vår-depressionen som har drabbat Sverige.

Jag själv har klarat mig förvånansvärt bra. Jag mår bra. Samtidigt kan jag berätta att det inte alltid har varit tipp topp (Har jag fått det uttrycket från en reklam? Usch på mig!). För mig är det enkelt att se ifall jag mår bra, dåligt eller mitt emellan. Musiken. När det är illa så är det Infected Mushroom som gäller, nu är det Mika (glad musik) som går i hörlurarna. Samtidigt som jag börjar nu bryr mig om andra mer och eftersom jag gör det så märker jag att de mår dåligt vilket får mig att må dåligt. Det hela går i en enda stort, elakt kretslopp.

Fast jag ska försöka göra gott istället. Jag beordrade min syster att krama en kompis till mig som går på samma skola. Jag kallar min kompis Stina. Hon mår dåligt och har gjort det ett tag. Jag kan nog inte göra hela värden till en stor blomma för henne men en liten kram kan kanske förgylla en liten del. Stina och jag träffas inte så ofta så detta tycker jag är ett ypperligt sätt att sprida min kärlek.