Små underverk

Jag har varit lite nere det sista. Jag har oroat mig för saker som jag inte borde ha oroat mig för, som tillexempel mitt medlemskap på gymmet. Jag var där första gången sen jag blev medlem igen. Jag trodde skarpt att de skulle se att jag utnyttjatde en rabatt som jag inte är godkänd att nyttja. Att de skulle stå där och skälla ut mig. Så fel jag kan ha, för istället så var tjejen i receptionen precis lika trevlig och glad som jag minns.

Jag kom med på det underbart roliga bodypumppasset, körde igenom det och kände mig helt tillfredsställd och glad. Även om det är hemskt att vara orolig innan så är det så otroligt skönt att känna hur oroligheten försvinner och ersätts med njutning. Jag börjar här tänka på den sökande kvinnan på stranden vars barn är spårlöst borta, hur mammans orolighet växer till något värre, något outhärligt. När hon springer fram och tillbaka på stranden, när hennes blick letar sig längre och längre ut i vattnet, när hon inte längre vet vart hon ska ta vägen.
När hon hör en välbekant röst ropa: "mamma! mamma!", när hennes fuktansvärda kännslor av bråkdelen av en sekund förvandlas till raka motsatsen, när hennes ögon strålar upp i ofantlig kärlek, starkare än den starkaste strålkastaren.

Historien är egenligen en allegori för att beskriva Guds ofantliga kärlek till oss mäniskor. En berättelse som jag tycker är otroligt bra.

Just nu håller jag på med en ny design på bloggen. Den blir förhoppningsvis klar inom en vecka. Håll ut kära läsare!