Vardagslycka

Det hände mig imorse. Jag gick som vanligt in i Nordstan (för er korkade som inte vet vad det är så är det ett stort köpcenter typ, i Göteborg) för att ta mig till busshållsplatsen på andra sidan. Inne i Nordstan brukar det på morgonen nästintill alltid vara en man som spelar dragspel. Han spelar okej och det fungerar att lyssna på honom de två minutrarna det tar för mig att gå igenom.

Idag blev han störd, stackars dragsmelsmannen. För bredvid honom har en gubbe ställt sig med en starköl i handen. Gubben är helt klart onykter och tittar rakt fram med tom blick samtidigt som han börjar dansa. Ja fyllot börjar dansa, han böjer på benen och och ställer sig raklång. Han böjer på benen och ställer sig raklång. Han böjer på benen och ställer sig raklång. Nästan i takt med musiken. Mannen med dragspelet börjar se med sneda ögon på gubben och blir förgrymmad. Han slutar spela. Fyllot fortsätter böja på benen men slutar efter några sekunder då han märker att musiken försvann. Gubben och mannen ser på varandra. Fyllot fick plötsligt is i ögonen och jag trodde att han skulle ge sig på musikanten, men han är för full och snubblar vidare mellan butikerna.

Bara av att se fyllot börja dansa fick mig att börja skratta och att sedan se spelmannens reaktion och resten av händelsen fick mig inte att skratta mindre. Om dagen börjar med ett sådant skratt så blir den oftast bra vilket den senare blev.

Om inte ett gott skratt kan förlänga livet så kan det i alla fall förgylla dagen.