Är tiden förbi?

Det känns nästan som om åren som hade potential att bli the time of my life är förbi. Det borde vara i ungdomsåren som man ska ha det som roligast, då man ska ha det som bäst och mest spännande. Det borde i så fall betyda att mitt liv nu ska gå utför, men va fasen, det är klart det inte ska göra. Kärlek borde ju vara detsamma om jag är 17 eller 25.

Jag har alltid tänkt att plugga vidare vilket kommer ta upp till fem år. Det betyder att jag är 25 år när jag kan leva livet igen. Nu känns det dock som om jag förväntar mig att pluggandet på universitet eller högskola ska vara tråkigt och en tid som kommer vara som en tjock dimma när jag väl har fötts på nytt. Om det kommer bli en dimma eller en tid att minnas lär jag märka om några år. Det är nog därför jag antagligen tycker så som jag skrev ibörjan, att den bästa tiden är förbi, eftersom jag inte har en aning om hur bra livet kommer bli nu framöver. Jag får leva i nuet istället.

Visste ni föresten att nuet är en illusion. Jag citerar ur Teknikmagasinets senaste produkttidning (Prylbibeln): "Tiden delas upp i tre huvuddelar - dåtid, nutid och framid. Nutiden är egentligen en illusion. Det finns inget tidsutrymme mellan dåtid och framtid (om man inte beaktar kvanttid, vilket är meningslöst för vardagsbestyr). Nutuden är blott själva skärningspungten mellan förr och nu. Dock är det paradoxalt nog nuet vi verkar i, och det är handlingarna i nuet som får effekt i framtiden samt sätter spår i dåtiden". Jag tyckte det var intressant. Sedan fortsätter de att beskriva vad en väckarklocka är och används till. Som om vi vore helt korkade.

Eftersom nuet inte finns så borde jag därför använda nuet till att skapa en bra framtid - plugga. Förhoppningsvis blir jag något, och har något, men just nu vill jag ha kärlek. Fyra stycken av mina bästa polers har skaffat pojk/flickvän (två blev tillsammans med varandra) och här sitter jag och deppar. Bajs på mig.