Värsta dilemmat

Jag är väldigt konflikträdd av mig, dessutom hatar jag att ljuga. Jag har ljugit och det kan leda till konflikt. Det är dessa två saker som har fått mig att ha en dålig känsla i magen. Just nu försöker jag intala mig själv att mitt agerande var rätt, att alla skulle ha gjort samma sak och att jag inte alls kommer att bli påkommen.

Detta bör nämnas först, mitt studentkort har faktiskt inte gått ut än. Plus att jag inte skulle ha köpt detta kort (som är det enda jag kan tänka mig i vanliga fall kostar 600 kr/månad) om det inte var för att jag fick rabatt.
Jag pratar om gym/grupptränings-kort.

Så... borde jag må dåligt och berätta för dem att jag har ljugit eller ska jag låtsas vara student och träna utan några bekymmer? Jag försöker i alla fall intala mig själv att jag inte ska oroa mig eller känna obehag att träna där.

Något som inte alls har med det här att göra är den här grymma låten. När jag "relissening" på en låt som jag en gång i tiden lyssnade på väldigt mycket fylls jag av den känslan som jag hade då. Var jag glad, blir jag glad, kände jag vemod blir jag fylld av vemod eller var det en mörk och regnig period så sjunker jag in i den mysiga lite destruktiva känslan det medför. Vilken känsla den här låten kommer att förbedla får framtiden utsäga. Bra är den i alla fall.

Parken - Jag har varit vilsen Lisa

Konsten att glömma

Ooh kära Gud, få mig att inte glömma fler saker för det är så himla jobbigt. Ja ni förstår nog vad jag kommer skriva om. Det är någonting jag av någon konstig anledning har blivit förknippad med och något som inte blir bättre med tiden.

Jag har varit iväg och tävlat över helgen och vanligtvis så packar en vanlig person ner alla saker som man behöver ha med sig innan man åker, dock inte jag och då hade jag ändå en lista över de sista fyra sakerna som skulle packas: nessesär (som jag inte tänker lära mig att stava rätt), tävlingströja som hade tvättats, datorn och frukost.

Nessesären tog jag ut ur skåpet i toaletten och hämtade schampoflaskan som jag skulle lägga i en påse. Någonstans på vägen så blev jag avbruten. Jag tror att påsen som skulle användas till schampoflaskan istället användes till mackorna. Nessesären och shampoflaskan vet jag fortfarande inte var de tog vägen.

När jag skulle hämta den nytvättade tävligströjan hittade jag istället en massa andra kläder jag ville ha på och med mig. Tävlingströjan, den hänger kvar.

Datorn som stog på mitt bord packade jag ner den i väskan precis som den skulle, men sladden...

Frukost skulle vi ha med oss. När jag tävlar brukar jag oftast äta gröt och mackor, så det blev precis det jag lägger ner: havregryn och mackor, ingen sylt och möjlk att ha på gröten eller pålägg på mackorna.

Det finns dock två saker som är bra med att vara glömsk:
1. Jag har alltid något att skylla dåliga prestationer på.
2. Jag kommer inte ihåg vad jag har glömt och vilka bekymmer det har bidragit till.

(Kom just nu på att jag glömde kolla efter ett överdrag som en kompis glömde på tävlingen, skönt att det inte bara är jag som glömmer och att jag kommer ha glömt av det imorgon)

Bäst just nu

Har köpt nya skivor. Kleerups skiva tycker jag är helt underbar, den är perfekt när man inte är så klar i huvudet och bara vill ha på go musik att luta sig tillbaka på, framför allt den här låten tycker jag är bra:

Kleerup och Lykke Li - Until we Bleed

Jag har bestämt mig för att Detektivbyrån ska följa mig hela vintern. Det är härlig musik som får tankarna att hamna på någon ljuvlig plats med massa värme.

Detektivbyrån - Hemvägen

En annan låt jag tycker är otroligt mysig är celloversionen av Wrecked Metal med Zeigeist, den går att lyssna på deras myspace: http://www.myspace.com/thezeigeist.

När man inte har något att plugga

Igår kom jag hem lite efter fyra. Det är tidigare än jag brukade komma hem när jag gick i skolan. Dessutom har jag nu för tiden inget plugg att göra när jag har tid över. Detta medför att jag måste komma på något annat att göra.

Jag åt, och tänkte, nu då? Av naturliga skäl hamnade jag i soffan framför teven och där förblev jag liggande. Inte på fyra år har jag kollat på tv i tre timmar i en klump och det mest intressanta var att det var SVT2 som jag kollade på hela kvällen, från sex till nio. Jag tycker faktiskt om SVTs nya profiler. Kollar jag på SVT2 så vet jag vad jag får, precis som alla andra SVT kanaler.

Att det just blev SVT2 som jag började kolla på är för att jag hamnade framför samma kanal samma tid förra veckan då första delen av en otrolig dokumentär om Kinas vildmark. Otroliga bilder och otroligt intressant. Dock känns det lite som att BBC som har gjort dokumentären är lite syrda av Kinas krav på att visa de bra sidorna. Det tas upp väldigt lite om problem som skövling, urmjölkning av naturresurser och människans påverkan på djur och växtliv. Jag lade märke till att berättaren flera gånger sade något i stil med "som nu bevakas hårt av Kinesiska staten". Antagligen för att försköna dem. Men men. Häftigt är det i alla fall.

Veckans kändis: Idol Ola =P

Ola är 22 år och känd från Idol, han är även känd för den fatala missen han gjorde i programmet Matchen i TV4 då han inte förstod vem Thomas Bodström var. I gaytidningen QX förklarar han att många har trott att han är korkad efter missen med Bodström. Filmklippet är nu tyvärr helt omöjligt att hitta på internet. Precis som han har fått bort filmklippet från internet försöker han antagligen få bort det ur huvudet för att kunna sova gott.

Jag lyssnade på P3 (som alltid i dessa tider) där Ola var i intervju, han sa lite kul saker. Som när de pratade om kärlekslivet och reportern frågade "Om du och agnes skulle vara ihop skulle du säga det då om fråga skulle komma upp?". Då säger han "Nej det skulle jag inte" en kort paus, "Jag är ju väldigt ärlig som erkänner det". Sen fick han en fråga vem han störde sig mest på Alex Schulman eller Ebba von Sydow, han svarade att han inte visste eftersom han inte kände dem. Reporten stog på sig och ville verkligen att han skulle svara "Du har väl i alla fall en uppfattning av dem" han svarar "Jo men oftast då jag har någon uppfattning så är de helt fel".

Paralympics och media

Det snackas mycket, eller aja, en del om paralympics i dessa tider. Nu är tävlingarna över och det går att sammanfatta sveriges insatts.Någonting jag inte tänker göra, istället ska jag spinna vidare på diskusionen om mediaintresset.
Vissa tycker att det är förskräckligt att det visas så lite på nyheterna och skrivs så lite i tidningarna, att mediaintresset är svalt för just paralympics. Jag hörde någon på radion som frågade lyssnarna ifall vi inte tycker att deras insattser är lika mycket världa. Hon uttryckte det som om deras insatts borde värderas minst lika högt som de som ställer upp i vanliga OS.

Jag tycker inte alls deras prestationer är lika mäktiga eller mer värda för mig. I deras situation är det självklart helt annorlunda. De har någon sort av skada och då hålla på med någon idrott tycker jag inte är något speciellt, okej, det kanske är lite svårare för dom att komma till och från träningen. Sedan tycker jag inte deras prestationer är lika häftiga eftersom de tävlar mot en minoritet där bara vissa får vara med. Det är som om alla som har blåa ögon och kolsvart hår slulle tävla mot varandra. Konkurrensen lär ju inte alls vara lika stor.

Det finns ju självklart en annan sida av myntet. Att vara handikappad är inte alltid lätt, framför allt inte ifall man har blivit det av en olycka. Att då hitta ett nytt liv som man trivs med och en idrott som man kan fokusera på tycker jag är väldigt grymt och viktigt. Jag tror även vi "vanliga" människor kan lära oss mycket av.

Humor humor (dagens i-landsproblem)

På qruiser hittade jag här om dagen en användare med en sådan otroligt rolig press. Det tog över halvtimmen att läsa igenom allt och jag har inte skrattat så mycket sen Sex and the City filmen. Här kommer det en av de roligare delarna:


"Alltså mina I-landsproblem blir bara värre och värre för var dag som går.

Nu har jag fått ett mobil-abonnemang där man har 5000 fria sms i månaden. Och jag har så klart räknat på detta, jag måste skicka 167 sms om dagen för att utnyttja tjänsten fullt ut. Då jag behöver upp till 10 timmars skönhetssömn per dygn så har jag bara 14 timmar per dygn att sms:a, vilket innebär att jag måste skicka 12 sms i timmen, vilket är ett sms var femte minut. Och det har nu visat sig att det är helt absurt mycket, det gick ju bra dom första dagarna, men nu har det blivit skitjobbigt.

Det är jobbigt att komma ihåg att skicka ett sms var femte minut, så jag tvingas använda mig av en äggklocka. Sen är det jobbigt att var femte minut behöva avbryta det man nu gör för att skicka iväg ett sms. Men det absolut svåraste är nog att komma på nya ämnen att skriva om. I början så gick det relativt bra, men sen blev det typ ”oj nu börjar rapport på ettan”, ”vad är klockan?” och ”nu ska jag gå på toa”. Och nu är det faktiskt så pass jobbigt att komma på nya ämnen att skriva om att jag tvingas skicka iväg tomma sms till folk.

Och jag ligger vaken om nätterna och oroar mig hur det kommer att gå i februari som bara har 28 dagar. Och när jag ligger och oroar mig om det, ja då är jag ju vaken, och måste alltså skicka sms var femte minut för att inte komma efter. Så det är faktiskt väldigt jobbigt just nu.

Dessutom är jag livrädd för att skicka fler än 5000 sms i månaden, för då måste jag ju betala för dom sms:en. Därför måste jag anteckna varje gång jag skickar iväg ett sms så att jag har full koll på hur många sms som jag skickat iväg. "



När jag var inne i stan i helgen hade de testa-på LAN inne i Nordstan. Mitt band alla killar som frenetiskt sköt på varandra i CS eller liknande spel satt en blond tjej och var inne på, hör och häpna: Bilddagboken. Jag tog en bild på det ^^

Jag håller då vad jag lovar

Skrev i förra att jag skulle ta kort och visa de kläder jag köpte igår. Jag är verkligen ingen töntig modebloggare och kan inte alls vad som egentligen är inne men köper det jag tycker är snyggt själv och någon här lär ju vara intresserad. Till exempel Anna som har försökt hitta en scarf åt mig ett tag.

Det speciella med den första "scarfen" är ingen scarf utan en tygbit med tryck på som är påsydd på grund-t-skirten. Lite fränt tycker jag. Pris 249 kr.

Den här andra är en riktig, det blev lite av ett impulsköp, men jag ångrar ingenting. Pris 199 kr

Här har vi jacka ett. Mörkbrun i något plasttyg. Jag har alltid tänkt att jag inte ska ha någon plastjacka men den var (och är såklart) så jädra snygg. Pris 549 kr (har jag för mig).

Den andra jackan är lite lik min vinterjacka men vitsvart istället för grönbrun och tunnare. Pris 679 kr.
Tröjan jag köpte på HM struntade jag i att ta kort på. Den är brun iaf. Som en V-ringad fredperry (ett märke som jag aldrig kommer ta på mig något plagg av) men utan märket.

Iband så

Idag var ingen vanlig dag för idag spenderade jag nästan 2000 kronor på kläder, och det känns så bra. 2000 kronor är antagligen det högsta belopp jag någonsin har lagt ut på kläder under samma månad.

Dessutom har jag fått en klar favoritklädbutik: Zara på Kungsgatan här i Göteborg. För det första så har de otroligt snygga kläder, jag kunde, om jag hade pengar, köpa upp hela butiken. Som ett exempel på detta var att jag hade otroligt besvär med att välja jacka. Jag hittade tre tänkbara som alla tre var olika i design och material men ungefär samma form. Tillslut kunde jag välja bort en, eller nej det var inte jag det var David som var med mig som tvingade mig att välja bort en, men hade såklart två kvar. Att välja mellan de två resterande var heelt omöjligt och när klockan började bli stängningsdags så kom jag på att köpa båda. Jag köpte alltså TVÅ stycken jackor. Även det är ju helt klart ett rekord, då tidigare säkert var en per år.

Det är inte bara klädernas snygghet som är plus utan även dess pris kontra kvalitet. Dyrare än HM men otrligt mycket bättre kvalitet. På HM får man vad man betalar för (oftast) men på Zara får man mycket mer, om du frågar mig. Jag tycker även om lokalen på Kungsgatan, herravdelningen ligger två våningar upp. Det betyder att det är lagom mycket folk som hittar dit plus att avdelningen är lite ihoptryckt i gemförelse med den andra Zarabutiken i Arkaden där det är aldeless för luftigt i min smak vilket bidrar till att det känns för expansivt och uttittat. Jag känner mig inte belväm där och hittar inte alls likka mycket snyggt som på Kungsgatan.

Nog om det. Jag lägger upp bilder på kläderna någon gång har jag tänkt mig. Håll ut tills dess.

kram
(känner mig ovanligt lycklig idag, vädret var ju helt perfekt, synd att dagen måste ta slut bara)

Jag har tänkt lite på det jag skrev om att den bästa tiden är förbi. En kompis skickade ett bra sms där han inte tyckte det alls och nämnde att högskolan/universitet kan vara den bästa tiden i livet. Även om han använde sin pappa som referens och själv tycker det suger så är jag ganska säker på att det kommer bli en bra tid. Jag längtar redan nu, mest för att jag antagligen kommer att flytta ut från mitt rum och bilda och börja om någon annanstans. Typ Stockholm. Det skulle vara så grymt.

By the way, att min kompis tycker att det suger är för att han går tekniskt basår och bor i samma trånga rum som han har gjort så länge han kan minnas.

Här kommer en jäädrigt bra höstlåt som jag lyssnade om och om och om ett tag förra hösten. Jag hade nästan glömt att den fanns. The Killers med Sweet Talk

Dagens i-landsproblem

Att börja svettas av värmen i duschen när det är svetten man vill få bort.

Är tiden förbi?

Det känns nästan som om åren som hade potential att bli the time of my life är förbi. Det borde vara i ungdomsåren som man ska ha det som roligast, då man ska ha det som bäst och mest spännande. Det borde i så fall betyda att mitt liv nu ska gå utför, men va fasen, det är klart det inte ska göra. Kärlek borde ju vara detsamma om jag är 17 eller 25.

Jag har alltid tänkt att plugga vidare vilket kommer ta upp till fem år. Det betyder att jag är 25 år när jag kan leva livet igen. Nu känns det dock som om jag förväntar mig att pluggandet på universitet eller högskola ska vara tråkigt och en tid som kommer vara som en tjock dimma när jag väl har fötts på nytt. Om det kommer bli en dimma eller en tid att minnas lär jag märka om några år. Det är nog därför jag antagligen tycker så som jag skrev ibörjan, att den bästa tiden är förbi, eftersom jag inte har en aning om hur bra livet kommer bli nu framöver. Jag får leva i nuet istället.

Visste ni föresten att nuet är en illusion. Jag citerar ur Teknikmagasinets senaste produkttidning (Prylbibeln): "Tiden delas upp i tre huvuddelar - dåtid, nutid och framid. Nutiden är egentligen en illusion. Det finns inget tidsutrymme mellan dåtid och framtid (om man inte beaktar kvanttid, vilket är meningslöst för vardagsbestyr). Nutuden är blott själva skärningspungten mellan förr och nu. Dock är det paradoxalt nog nuet vi verkar i, och det är handlingarna i nuet som får effekt i framtiden samt sätter spår i dåtiden". Jag tyckte det var intressant. Sedan fortsätter de att beskriva vad en väckarklocka är och används till. Som om vi vore helt korkade.

Eftersom nuet inte finns så borde jag därför använda nuet till att skapa en bra framtid - plugga. Förhoppningsvis blir jag något, och har något, men just nu vill jag ha kärlek. Fyra stycken av mina bästa polers har skaffat pojk/flickvän (två blev tillsammans med varandra) och här sitter jag och deppar. Bajs på mig.

Ett äkta kärleksbrev

Hon kanske inte var kär i mig men väldigt intresserad. Hon skrev att hon tyckte jag var otroligt sötoch att min bananpoesi (det vet inte du vad det är) var ashet. I brevet som är postat 2005-01-05.

Jag gick nyss igenom en massa papper och kuvert som har legat och skräpat så länge jag kan minnas. Försökte lägga det viktiga i en pärm osv osv. Och sen kom jag till ett brev som jag mycket väl kommer ihåg. Det var inget vanligt brev som släkten skickar då jag fyller år utan ett mycket mer personligt; ett kärleksbrev. Jag bara "åååååååååhh" fick nästan en tår i ögat för det är så gulligt med just kärleksbrev och det faktum att jag faktiskt har fått ett. Det made my day då och det made my day idag.

Vem hon var och vad som hände sen spelar inte längre stor roll. Det blev inget, ganska självklart när jag inte är intresserad av tjejer, men usch va de är bra på att skriva kärleksbrev. Det här ska få en egen flik i min pärm.

peace!

Hejsan hejsan.
Jag tänkte inte skriva så mycket nu, orkar inte. Jag är lite småsjuk med ont i huvudet och säkert lite feber. Då är jag inte så skrivsugen över huvudtaget. Men jag måste får ju inte tappa mina kära läsare =P

För er alla som läser min blogg så kommer jag från och med någon gång att göra en recension över varje arbetsplats jag är på (jag jobbar på bemanningsföretag). Där kommer bedöma saker som "hur fort går tiden?", "Medarbetare", "intressanta killar" med mera och ta upp vilka irritationsmoment som finns osv osv. Det får du inte missa!

Jag måste nu också flinka in med att säga att jag blir så himla glad av den senaste Telia reklamen. Pappan är på värsta lyckade dejten. Men självklart ska världens sämsta reklam komma efteråt, reklamen för lätta mini, där det är ett par som hoppar ner för ett vattenfall otroligt dubbat, otrolgit löjligt och OTROLIGT överspelat.

När jag försökte hitta lätta reklamen så dök en gammal lätta reklam upp som är mycket bättre än den nuvarande =P Framförallt den första delen, den andra delen är för en viss person som heter Jens.