Järnväg, politik och sådant

Hallojsan!

Jag ska åka till Stockholm om några veckor. Det ska bli otroligt kul. Först ska jag tävla i SM på fredagen, därefter sover jag någonstans. På lördagen ska jag strosa på stan och kanske träffa en kompis som är där för att sjunga i körslaget. Han är med i Lottas kö (RÖSTA PÅ DEN!). På kvällen ska jag vara publik på plats i hamnen där inspelningarna är, precis där färgorna till bland annat Riga avgår.

Det som jag har gått igång på är det där med att frakta sig själv. Ni har säkert stött på det ni också, de konstiga priserna. Det miljövänligaste alternativet är tåget vilket är SJ, pris Stockholm - Göteborg : ca 600 kr, tid: 3:07 eller 4:51. Ett annat alternativ är att ta flyget, pris: ca 400 kr, tid: 55 minuter.

Därtill ska nämnas att det kommer tillkostnader på tågpriset ifall jag vill ha en reserverad plats på mellan 6-200 kr. DÅ undrar jag: vem fasen vill inte ha en reserverad plats!?

Jag håller hårt på miljöparitet i denna fråga. Sveriges järnväg måste byggas ut för att kunna öka kapaciteten på transport både för personer och gods. Idag är det sjukt hur mycket det kostar att åka tåg jämfört med flyg. Det mest miljövänliga måste det satsas på. Det är verkar vara svårt för politikerna att förstå men det börjar hända lite.

Det planers att bygga en ny snabb järnväg mellan Göteborg och Borås via Landvetter flygplats. Beslut har till och med fattats. (Det behöver dock inte betyda så mycket se valet om kärnkraft) Därefter ska en järnväg byggas mellan Borås och Jönköping så att tåg även kan köra via Jönköping för att komma mellan Sveriges stora städer. Det låter ju super! Bygget ska göras i olika omgångar, den första är mellan Göteborg och Rävlanda.

Byggstart enligt banverkets hemsida: tidigast 2016.

Vardagslycka

Det hände mig imorse. Jag gick som vanligt in i Nordstan (för er korkade som inte vet vad det är så är det ett stort köpcenter typ, i Göteborg) för att ta mig till busshållsplatsen på andra sidan. Inne i Nordstan brukar det på morgonen nästintill alltid vara en man som spelar dragspel. Han spelar okej och det fungerar att lyssna på honom de två minutrarna det tar för mig att gå igenom.

Idag blev han störd, stackars dragsmelsmannen. För bredvid honom har en gubbe ställt sig med en starköl i handen. Gubben är helt klart onykter och tittar rakt fram med tom blick samtidigt som han börjar dansa. Ja fyllot börjar dansa, han böjer på benen och och ställer sig raklång. Han böjer på benen och ställer sig raklång. Han böjer på benen och ställer sig raklång. Nästan i takt med musiken. Mannen med dragspelet börjar se med sneda ögon på gubben och blir förgrymmad. Han slutar spela. Fyllot fortsätter böja på benen men slutar efter några sekunder då han märker att musiken försvann. Gubben och mannen ser på varandra. Fyllot fick plötsligt is i ögonen och jag trodde att han skulle ge sig på musikanten, men han är för full och snubblar vidare mellan butikerna.

Bara av att se fyllot börja dansa fick mig att börja skratta och att sedan se spelmannens reaktion och resten av händelsen fick mig inte att skratta mindre. Om dagen börjar med ett sådant skratt så blir den oftast bra vilket den senare blev.

Om inte ett gott skratt kan förlänga livet så kan det i alla fall förgylla dagen.

Vad säger dina ögon?

Du går i skolkorridoren, på arbetet, på gymmet eller ja var som hellst där du brukar vistas. Där möter du gång på gång en viss person som du har ögonkontakt med, igen, igen och igen. Du tycker denna person ser bra ut (egentligen tycker du han/hon är skitsexig men det håller du för dig själv) och kan tänka dig lära känna denna person bättre. Frågan är bara om personen är intresserad av dig?

Vi kan se problemet i två olika perspektiv. Ett som är lite vanligare; tjej-kille och det som är aktuellt i mitt eget fall och som jag tycker är mer intressant; kille-kille. Vi börjar med det första perspektivet.

Ni ser varandra, ni har ögonkontakt. Igen. Igen och igen. Igen. Ja tills någon av er börjar startar en konversation. Sedan bjuder du ut den andra på en romantisk dejt. Sen kanske ni har sex. Det var inte så svårt.

I mitt fall är det lite krångligare. Jag stöter ofta på en blond kille i skolan han välbyggd, cool med stil och har nyfikna ögon. Vi har ofta ögonkontakt, enda sedan han började i samma skola som jag. Vi har la sagt några få ord till varandra (i matsalen: han: "Ingår fisken i matkortet?" jag: "Ja det tror jag nog det gör") men vi har aldrig haft någon konversation. Idag såg jag honom i matsalen, vi hade ögonkontakt. Efter det så var jag på väg ut till busshållsplatsen, där stod han, jag gick förbi, vi hade ögonkontakt. Väl på bussen har jag satt mig ner och han går förbi bara några tiotals centimeter ifrån mig, ja även här har vi ögonkontakt. Ni förstår var jag vill komma, det händer hela tiden.

Nu undrar jag vad detta kan betyda såklart. Hetrokillar, kollar ni så här i andra killars ögon, gång på gång och i så fall gör ni det för att skapa en vänskapsrelation eller någon annan anledning? Det borde göras en undersökning för att se hur många killar som ser andra killar i ögonen och varför. Sedan kanske han inte är hetro utan bi eller gay, vilket jag då hoppas. Då betyder ögonkontakterna att han vill samma sak som jag.

Segheten har drabbat mig

Ibland är väldigt mycket jag borde göra. Det är alltid väldigt mycket jag har att göra, men bättre för mycket än för lite. Har jag för lite att göra så brukar kännslorna bana iväg och tankarna stå still. Just nu har jag mycket att göra, framför allt borde jag plugga matte men jag orkar verkligen inte. Jag är alldeless för seg, så seg att jag tycker det borde finnas ett eget ord för det.

Det känns inte som jag kommer någon stans i detta ämne just nu. Jag ska nog vänta tills jag har sovit ordengligt. Sova är bra. Jag ska bara orka ställa mig upp och gå och borsta tänderna. Vilket kan ta lite för lång tid innan det händer.

Jag tänker mig att jag berättar något bättre någon gång nu i veckan.

Jag ber om ursäkt

I mitt förra inlägg sparkade jag lite väl mycket på de som redan ligger. Jag har gått runt och kännt mig väldigt dum. Plus att jag har märkt att det kanske är sant det där med vår-depression eftersom ovanligt många av mina vänner har gått ner sig i någon djup grop utan att komma upp. De finns inget ljus i tunnelns slut.

Jag vet inte om det är på grund av att jag har kommit närmre fler männoskor och att de därför berättar mer om sin situation personligt och intimt. Kanske har jag uppmärksammat att fler mår dåligt och inte är lika glada som de brukar vara. Kanske har jag frågat hur de mår nu när jag har gratis sms eller så är det vår-depressionen som har drabbat Sverige.

Jag själv har klarat mig förvånansvärt bra. Jag mår bra. Samtidigt kan jag berätta att det inte alltid har varit tipp topp (Har jag fått det uttrycket från en reklam? Usch på mig!). För mig är det enkelt att se ifall jag mår bra, dåligt eller mitt emellan. Musiken. När det är illa så är det Infected Mushroom som gäller, nu är det Mika (glad musik) som går i hörlurarna. Samtidigt som jag börjar nu bryr mig om andra mer och eftersom jag gör det så märker jag att de mår dåligt vilket får mig att må dåligt. Det hela går i en enda stort, elakt kretslopp.

Fast jag ska försöka göra gott istället. Jag beordrade min syster att krama en kompis till mig som går på samma skola. Jag kallar min kompis Stina. Hon mår dåligt och har gjort det ett tag. Jag kan nog inte göra hela värden till en stor blomma för henne men en liten kram kan kanske förgylla en liten del. Stina och jag träffas inte så ofta så detta tycker jag är ett ypperligt sätt att sprida min kärlek.

Alla dessa löpsedlar

(löpsedlarna på bilden är inte från idag)

Ibland förundras jag av tidningarnas jakt på läsare. Främst de smaskiga löpsedlar som kvällstidningarna ibland kan utbringa vid nyhetstorka.

Även om Ryssland fick en ny president igår så verkade det ändå vara STOR nyhetstorka idag; Aftonbladet: Få platt mage på 4 veckor!, Expressen/GP: Light pridukterne som gör dig fet, PungtSE: Så överlever du Vår-depressionen. Just den sista fick mig att gå igång på riktigt, vem fan blir deprimmerad av att det blir ljusare, görnare, varmare, blommigare och så vidare och så vidare. Folk kan bli deprimmerade på höste och på vintern men om de blir deprimmerade av våren ska jag fan slå dem. Nej jag är ingen Shulman, jag tycker bara det är så löjligt. Dock står det i artikeln att det beror på ljusskillnader, när det blir ljusare och vi människor måste ställa om oss så blir var femte deprimmerad. Jag kan tänka mig att det stämmer lika mycket som allt annat i tidningen. Du som läser och är vårdeprimmerad snälla skriv en kommentar så ska jag aldrig mer tänka illa om er, om ni nu finns.

Jag är så trött på alla mirakelkurer och fettsnack. Jag är så trött att det varannan dag finns ett nytt sätt för dig att gå ner i vikt, jag är förbluffad. Jag förstår inte hur otroligt korkade svenskar måste vara. Att de inte förstår att det inte finns några jävla genvägar till att gå ner i vikt. Att de inte förstår att de inte ska äta en påse chips i veckan. Jag var på en föreläsning i helgen om mat och kost vid träning och tävling. Föreläsaren berättade snabbt varför man gick ner genom att använda "atkinsmetoden". Maten består av fett, kolhydrater och protein. Ifall man tar bort alla kolhydrater så äter man mindre mat. Så enkelt är det. Du öker inte mycket av fettet och därför får man i sig mindre energi. Så enkelt är det. Ät mindre, mer grönsaker, inget godis, inga chips, mycket träning och vipps så har du gått ner i vikt. Svårt att förstå? NEJ!!!

Den enda tidningen som hade en vettig löpsedel var Metro som handlade om kvinnomisshandel. Jag läste inte den tidningen, jag tog mig en PunktSE istället.

Vågar jag vara personlig?

Jag har länge funderat på hur personlig jag ska vara med min blog. Det är nog många som ställer sig frågan som den här över. Ju mer jag berättar om mig på insidan ju mindre kan jag berätta om mig på utsidan. Jag skulle kunna ge ut adressen till alla jag känner men då skulle alla få reda för mycket om mig ifall jag berättar om mina kärleksbekymmer och så vidare.

På insidan döljer sig nämligen alla min tankar om relationer, kärleksbekymmer, sex-fantasier osv. Så långt som sex-fantasier kommer jag (till vissas stora betvivlan) inte gå.
Det som tar stryk av att jag skriver mycket om insidan är att jag inte kan berätta i detalj vem jag är och jag kan inte "marknadsföra" min blog genom mina vänner och msn. Det skulle skapa för mycket frågor ifall jag gör min blog så intim som jag hade tänkt mig.

Jag skriver främst för min egen skull. Så jag kan placera mina tankar på ett och samma ställe. Om någon sedan läser det är bara ett plus och förhoppningsvis kan de läsare som fastnar på min blog få ut något själva i det jag skriver.

Usch nej vad tråkigt det här inlägget blev.