Om den där otroligt söta killen

Jag har skrivit om det innan men jag tänker fan skriva om det igen. Tiden är högstadiet, för alla er som inte vet hur gammal man är då så är man mellan 13 och 16 år.

När började sjuan började nya klasser i skolan och det var framförallt en där som jag tyckte var så otroligt söt. Jag satte mig oftast på ett speciellt håll i matsalen för att kunna hålla uppkik ifall han skulle komma in.

Det fortsatte så i något år eller två. Jag kunde inte slita ögonen ifrån honom men vågade inte ta något steg närmre. Jag ville nog inte det eller så kanske jag helt enkelt inte visste hur man gjorde men jag hade i alla fall inte tänkt att han skulle kunna vara intresserad av mig ändå.

Så kom en dag som säkerligen började som alla andra dagar och som säkerligen började grå och trist precis som vädret. Dagen blev dock väldigt speciell som jag fortfarande kommer ihåg som om det vore igår, eller aaja kanske i förrgår. Han där killen som jag fortfarande tyckte var så otroligt ofantligt söt hade engelska i den del av skolan som min klass brukade hålla till i. Läraren var min klassföreståndare och jag skulle gå in och fråga henne något som i dagsläget är helt obetydligt men påväg ut ur klassrummet möttes våra blickar och han sa: "Hej, Hampus".

Asså jävlar, mina känslor kom till liv likt ett lejon som smugit sig på gasellen och tvärt börjar springa för att attackera den. Tänk dig själv om tjejen eller killen du har varit intresserad av i något eller ett par år plötsligt visar intresse för dig, fy fasen va jag började känna saker som jag aldrig hade gjort tidigare. Det jag är mest fascinerad av är att jag i detta tillstånd av hormoner och känslor i kaos lyckas svara genom att säga "Hej Jonas" (egentligen heter han någonting annat). Självklart kunde jag hans namn, men att jag lyckades få ur mig det här och att han kunde mitt.

Efteråt under säkert ett halvår hälsar på varandra när vi möttes, dock inte mycket mer än ett hej, och varje gång jag såg honom så kändes det som om jag fick en spark i magen.

Nu undrar ni säkert vad som hände sen. Ni kan börja med att sätta på någon sång om vemod med en lite deppig touch. När ni har gjort det kan jag berätta att det roliga tog slut, vi snackade lite smått ett par gånger men inte mer. På en innebandynatt så sprang han upp och satte sig bredvid mig och snackade lite, det var fint. Sen så slutade jag högskolan och han flyttade in till stan.

En gång, något år efteråt, fick vi ögonkontakt, jag satt i en buss och han stod på hållplatsen. Scenen skulle kunna ha varit hämtad ur någon film precis innan eftertexterna börjar rulla. Men usch, ju mer jag tänker på allt ju mer skulle jag vilja snacka med honom igen, göra ett nytt försök. Någon gång i framtiden, hoppas hoppas.

Bra, bra, bra nya jullåtar

Jag är lite trött på de vanliga jullåtarna, då är det bra att bra artister gör nya bra jullåtar.

The Killers - A Great Big Sled

The Hives & Cindy Lauper in a Christmas Duel

Varje år så lyssnar jag på någon särskilld musik vid jul. Det behöver nödvändigtvis inte vara julmusik men när man lyssnar på musiken igen ett halvår senare så har det blivit julmusik i mina öron. För två år sedan var det Jem jag lyssnade på en hel del.

Förra året var det framförallt en speciell låt som gick på repeat:

Blondes have more fun (och är snyggare)

Jag har kommit på att faller väldigt lätt för killar med blonderat hår. Ganska lågt av mig, men jag tror bannemej inte att jag är själv. Till och med sådana som har köpt en billig toning på ica där resultatet blir som det blir. Jag vet inte hur men på något sett blir de blonderade så mycket snyggare helt plötsligt, som om håret blir som ett lager över hela kroppen som lyfter fram det snygga och får mig att tänka bort det fula.

Så när jag har klippt mig och fått lite, lite längre hår igen så ska jag bannemej göra det samma. Jag har ju i och för sig ganska blont hår men lite slingor skulle nog kunna få mig att bli snyggast i stan. Typ, eller nåt. Jag kanske borde göra en ny etikett nu: ytlighet.

Vill ha honom!

Jag går och hämtar artiklar till min order i smala passager mellan hyllor. Hyllorna på sidan swischar förbi då plötsligt den snyggaste killen på hela stället går lite längre bort mot mig. Vad gör jag här. Det finns ingenting, verkligen ingenting annat att fästa blicken på förutom honom. Om jag fäster blicken på golvet så uppfattas jag säkert som blyg, i taket som en dreamer och på ordern jag håller i handen som osäker och stressad på grund av hans sexappeal.

Så jag går där, tittar på honom utan att känna att jag gör det minsta fel och tänker "usch vad jag vill ha honom".


Och skinny var han då inte.

Veckans Douglas Adams

När hålet åter stängdes trillade mängder av partyhattar och ballonger ut ur det och drev iväg genom universum. Ett litet gäng på drygt sju meterlånga marknadsanalytiker trillade också ut och dog, dels av kvävning, dels av förvåning. Tvåhundratrettioniotusen lättstekta ägg trillade ut och matrealiserades i en stor slaskig hög på den hungerdrabbade Poghril-slätten i Panselsystemet. Hela Poghrilstammen hade dött ut i hungersnöd utom en man som dog i kolesterolfögiftning några veckor senare.

Rymdskeppen hängde i luften, precis på samma vis som tegelstenar inte gör.

Igår var det en dag då jag hade tänkt att skriva några kul citat ur boken Liftarens guide till galaxen, men det sket sig totalt. Istället fick jag reda på att göra klart allt på mitt arbete för att åka till ett annat arbete ytterligare nio timmar utöver de sju jag hade varit på det första jobbet.

Så nu sitter jag här, tillbaka till det första jobbet och tycker inte det det är det minsta tråkigt att stirra in i väggen i flera minuter, det är skönt. Jag sov inte många timmar i natt och kommer inte sova många timmar natten till imorgon.

Så här såg gårdagen ut:
05.54 Stiger upp efter att ha missbrukat snooze-knappen lite för mycket
06.36 Kom i bilen till jobbet, det enda jobbet som jag trodde jag skulle vara på, men ack så fel jag hade.
07.00 På jobbet
ca 09.30 Får ett fint samtal av min chef: om du tror du klarar av det så vill jag att du åker till Borås och jobbar från 15.00 till 24.oo. Av någon outgrundlig anledning så sa jag, jadå det ska inte vara några problem. Att jag bara skulle kunna sova fyra timmar två nätter i rad och inte ha NÅGOT liv överhuvud taget tills jag vaknar upp någon gång runt 13 på lördag glömde jag bort i mina kalkyleringar.
14.00 Hämtar upp ytterligare 3 stycken som ska jobba i Borås. Sen börjar jag jobba som avtalat.
01.30 Kommer i säng
01.30:01 Somnar
05.35 Går helvetesalarmet igång på mobilen.
Sedan följer ungefär samma morgonprocedur som innan dock med viss fördröjning.

Nu sitter jag här och ser fram emot att jobba ytterligare 11 timmar och 22 minuter till innan jag kommer få sova fyra timmar.

Vad betyder ordet paradox?

Jag kan inte förstå varför idol-Kevin ska behöva sjunga en sådan dålig låt. Jag tycker synd om honom då han måste säga att han älskar, för hur kan man älska välrldens tråkigaste låt som för övrigt till helften låter som en annan. Jag tycker ändå det känns bra att vi inte kommer få höra så mycket mer av falska idoler på radion. Skivbolaget kanske tycker detsamma.

Att jag ens skrev något om idol =S, det slog mig dessutom att jag så finalen. Slå mig!

Även jag blir äldre, eller nåt

Tre saker jag inte skulle ha gjort för ett år sedan:

1. Åka på längdskidläger långt långt upp i landet till stället som borde kallas "jälvigt kallt".
2. Gå på date efter att ha snackat med killen två gånger på msn.
3. Bada i en sjö två på natten mitt i december.

Vad orsaken är kan vara många. Antingen har blivit mer vuxen, viket kanske nummer 3 motbevisar. Jag kanske har blivit korkad eftersom jag åker på träningsläger till delen av Sverige med ner mot 25 minusgrader. Eller så kanske jag har hittat mig själv =D yeah! Sicken klycha.

Öppet brev till svenska folket

Det finns något som många av er kan förbättra och överhuvud tänka på mer. För det känns verkligen som om ni tittar alldeless för mycket utanför sverige när det gäller musik. Det tycker jag är kasst, kolla runtomkring dig istället. Skit i stackars Brittney och lyssna på Säkert istället Jag försöker härmed ge er en bättre musiksmak.

Vet ni hur mycket bra svensk musik som görs? Hur stor bredd den har och vilken kvalitet den håller? Det finns otroligt mycket musik som kan tilltala alla både dig och din kompis syrras låtsasmammas barndomsvän. Och vad är det som är så bra med de utländska? Är det pengarna som öser in över dem som gör musiken bättre och mer personlig? Jag tror att många av er tycker att utländsk musik borde vara bättre för att det just ligger mer pengar bakom och därför inte alls har brytt sig om att se våra egna svenska artister.

Vet ni inte hur du ska börja hitta bra svensk musik tycker jag att ni kollar de som är nominerade till olika pris: gammis, P3 guld och rockbjörnen är några priser som går till svenska artister som har varit bäst 2008.

Bäst just nu

!



The Killers - Spaceman

Stor nyhet!

När jag går i djungeln för att lyssna på grodor som utspelar parningsläten och fiskar som hoppar hör jag något speciellt. Något som låter som opera, en kvinnlig mezzosopran (va fasen det nu betyder). Jag känner en plötslig känsla, varm, som om det började lysa en lampa i mig som om jag plötsligt förstod hela evolutionen från början till slut. Cellerna som på grund av den plötsliga uppkomst av syret så småningom genom mutation efter mutation efter mutation bildar massor av olika arter med varierande egenskaper.

Jag sätter mig på huk för att kika närmre på fiskarna som plaskar i en damm när plötsligt en kniv far fram genom den täta djungeln och med ett dovt ljud trycker sig in i stammen bara någon decimeter ifrån mig. Jag älskar kniven och dess ljud, ljud som tillsammans med andra ljud bildar slingor av musik.

Jag gör ett försök att se in i djungeln, mellan träden, knivens ursprung. Där, där, ja där står den kvinnliga mezzosopranen tillsammans med en manlig popartist som börjar slänga ur sig en dänga.

Jag vaknar upp, jag sitter i en röd stol, placerad bredvid en röd stol till vänster och en röd stol till höger. Stolarna är satta i rader, rader som tillsammans med människor bildar ett publikhav i en förmodligen dansk teater.

Fuck that. Jag har nog bara väldigt tråkigt när jag skriver sådana här saker. Mitt budskap är att The Knife (världens bästa musikgrupp enligt min mening) ska börja göra opera tillsammans med en dansk teatergrupp(?) vid namn Hotel Pro Forma. Teatern ska vara en hyllning till Charles Darwin som för 150 år sedan publicerade Om arternas uppkomst.
Den manliga halvan av syskonen Dreijer (the knife) Olof är just nu nere i Amazonas för att spela in ljud som ska användas i föreställningen. På scen kommer man kunna se en kvinnlig mezzosopran (som jag fortfarande inte vet vad det är), en manlig popartist, en dito (wtf) skådespelare och sex dansare.

Operan ska heta "Tomorrow in a year" och har premiär i September nästa år. För första gången, antagligen för hela mitt liv, funderar jag skarpt på att uppleva opera.

The Knife - Pass this on

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=460262
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=856135
http://norran.se/kultur/kultur_sverigeochvarlden/article211308.ece

På scen

Det ska då vara så jävla typiskt. Alice in Videoland som är ett av mina absoluta favoritband ska då självklart spela på ett ställe där det är 20årsgräns plus på en sådan dag då jag är upptagen.

Förra gången de spelade i stan missade jag också, väldigt klantigt. Jag trodde först jag skulle gå med två polare men när de backade ur så gjorde jag det också, något jag nu efteråt ångrar skarpt. Jag såg dem på dock på Emmabodafestivalen, men vill se dem igen igen igen! Så himla grymma är de.

Gäster och deras dödande

Varför lyckas alltid alla fina saker gå sönder här hemma när vi har besök? Först ett fat, sedan en vas och nu mammas gamla skål; alla förstörda av gäster som vi har haft på besök. Är det för att de är mer oaktsamma och har okrossbara plastglas från IKEA hemma eller någon annan anledning jag inte kan förstå?

Det dumma är att man går rund och mår dåligt för att sakerna som har gått sönder. Saker som egentligen inte alls ger mycket av tillfredsställelse här i livet. Om vi istället tänker oss ett scenario där gästen skulle ha skärt sig ordentligt på glasskålen samtidigt då skulle vi antagligen tänka "vad betyder en skål när du kunde ha skurit av dig handen". Men nu är skålen med de handmålade fjärilarnas tid är förbi och den kommer inte längre att följa våra liv från första parkett i vårt kök.

Jag har i alla fall lärt mig att jag från och med nu ska försöka hålla alla gäster så långt ifrån fina sakerna det går, om vi nu skulle ha haft några fina saker kvar.

Kontaktannons

Jag söker inga långa tråkiga promenader men tackar verkligen inte nej till mysiga hemmakvällar.
Jag söker leenden som får mig att le, beröring som får mig att rysa och ögon som får mig att gå vilse.

Jag vill ha dig som du är, som har bra självförtroende och står för din sak. Dig med djupa ögon och som har lätt till skratt. Att du är en kille är ett krav.

Dessutom ska du kunna charma min mamma.

Är det otur eller är jag bara jävligt blond?

Idag är dagen jag inte trodde skulle komma. Det är inte för att jag bytte arbetsplats utan på det sättet jag gjorde det. Egentligen är det inget vidare svårt för mig att byta arbetsplats: packa ihop datorn med tillbehör, slänga in väskan i bilen och dra iväg dit.

Jag tänkte att jag skulle göra allt lite smidigare genom att helt enkelt åka till det andra stället dagen efter. Vilket jag märkte kunde få oönskade konsekvenser:
1. För det första glömde jag av bilen när jag hade tränat efter jobbet, så jag åkte bussen nästan enda hem innan jag kom på det, så det var bara o ta nästa buss tillbaka.
2. I förtvivlan vill jag lyssna på min mp3. Jag märker dock att den är spårlöst försvunnen, så musik blir det inget utav.
3. Dagen efter när jag nästan har kommit till jobbet kommer jag på att jag har glömt datorn hemma. Min mamma var dock snäll och tog med den på bussen in till stan så att jag snabbt kunde komma bort och hämta den.
4. När jag hämtade datorn hos mamma åker jag samtidigt till macken för att tanka. Då jag försöker öppna tanklocket så bryts nyckeln av, den enda nyckel vi har.
5. När jag sedan ska sätta på datorn så märker jag att det saknas något: Webbkameran som är viktigast i mitt arbete har jag glömt kvar på det andra stället, så det blir att åka dit med nästan tom tank och hämta den.

Dessutom ska ju det jävla internet krångla. Suck.

Filmens svar på en omvänd bakfylla

Film, film, film. Nu bara om en film och inte vilken film som helst. Den är bioaktuell och handlar om utanförskap i svenskt 70-tal. Filmen jag såg i helgen var Låt den rätte komma in. En film utifrån Ajvide Lindqvist roman om mobbade Oskar som börjar umgås med en vampyr.

Vad jag har märkt är att jag nu, två dagar efter att jag sett filmen, är mer fascinerad över den än vad jag var när jag gick ut ur biosalongen. De intryck som filmen gav var direkt efter filmen i en stor soppa. Det enda jag kunde säga då var att filmen var... speciell. Nu skulle jag inte tveka att betala en till biobiljett för att se den filmen.

Filmen känns på något sätt både blek och grov. Miljön är densamma hela tiden, mörk och kall förort medan det som utspelar sig där är något helt främmande samtidigt som om det kunde ha utspelat sig två hållplatser hemifrån. Det jag slås över och tycker är helt underbart är att de på något sätt får just vampyreriet att vara en självklarhet, som om de har tänkt "det är klart att vampyrer kan klättra på väggen så varför göra coola scener om just det". Det gör filmen mäktig.

De två huvudrollsinnehavarna är väldigt unga, i filmen 12 år och jag tänkte inte den minsta lilla gång på skådespeleriet. Varken på att det var dålig eller väldigt bra. Det höll sig på en hög nivå rakt igenom som gjorde att jag koncentrerade mig på annat.

Detta är en film som är helt klart värd att se, en film som jag kommer köpa och hålla hårt i.

What are we going to do with the sugar, daddy?

Lunchlådorna var lika slut som en ensamstående mammas konto den 24e, vilket betydde att jag var tvungen att köpa dagens lunch. Inget mig emot.

Stället jag gick till brukar ha väldigt bra och god mat, mycket får man också. När jag stod där i kön med drickan man får för en femma slog det mig plötsligt, som en blixt från en molnig himmel. Väldigt vad snygga och vältränade de två köks och diskkillarna var, framförallt en, trevliga är de också. För några veckor sedan kom den snygge ut ur diskrummet, såg mig och sa plöslig "hej!" som om han kände mig. En typisk sådan där vardags... va det nu heter.

I alla fall, till det som egentligen slog mig. Det är nämligen inte bara de två snygga och vältränade killarna som jobbade där utan även en äldre ganska stor man. Tankarna som uppkom när jag stod där i kön fick mig att småle och komma på att jag ska gå dit igen.
En rolig detalj är även att lunchrestaurangen heter Daddyson.

Det klingar fel

Något jag är irriterad och som inte riktigt speglar dagens läge är att jag måste jobba mer än vad jag vill och då jobbar jag på ett bemanningsföretag. De borde väl inte ha så svårt att hitta någon som vill jobba några kvällar. Jag kanske bör nämna att jag jobbar 40 timmar i veckan och därtill vill de att jag ska jobba två kvällar á tre timmar. Hurmph.

För att vara en bra pojke säger jag, efter vissa protester, ja. Jag vill ju inte bli kickad i dessa tider, plus att jag är väldigt snäll. Arbetsledaren har inte så många o välja på (något jag tycker han borde ha) och om ingen kan så blir det en massa problem för honom. Han bli tacksam i alla fall.

Blow my mind

Jag förstår inte varför den här aldrig blev en hit:

Robyn - Blow my mind

Dilemma

Hur fasen gör man när en kompis som man inte trivs så väldigt bra med skriver på msn att hon känner sig ensam? Att det aldrig är någon som vill gå ut med henne. Hon har inte många kompisar och jag tycker inte illa om henne men det är nästan så att man skäms lite när man går ut med henne. Att man måste ta hand om henne och se till så att hon har det bra.

Jag vet inte ens hur jag ska svara henne när hon skriver. Jag skulle gärna hjälpa henne hitta fler vänner men det känns som om det är desamma som att säga här har du några vänner o vara med, låt mig nu vara ifred hädanefter.

Optimisten och pessimisten

Här bland oss finns två sorters människor, den positiva och den negativa. För att du enklare ska förstå så kommer här ett exempel.

Två personer sitter i en bil som färdas tio kilometer i timmen för snabbt på motorvägen. Bilen, en röd Ford Fiesta årgång 1993, kör förbi ett gallrat skogsområde. Den ene säger: "Det är så fint när de har gjort skogen glesare och mer synlig" varpå den andre utbrister: "Jag tycker det är hemskt fult när de inte tar hand om träden efter sig".

Så kan det vara.

Ta på dig relfexvästen! Annars kör jag på dig.

Nu när det har börjat bli mörkare mörkast och jag är ute och kör ser jag reflexväst efter reflexväst och börjar fundera ifall det har börjat bli inne kanske till och med blivit på modet. Jag lovar senast jag körde hade sju av tio en sådan gul väst som alltid är för stor och som är otroligt ful i ljus.

När jag har kört i mörker har jag försökt blinka med helljuset på de som inte har någon ful reflexväst på sig. Detta verkar ju bevisligen ha gett resultat. Nu för att få de sista tre av tio få på sig en väst får jag börja tuta. Om detta inte skulle fungera så kör jag på dom, jag kan ju alltid skylla på att de inte hade någon väst på sig.

Om tomten en gång fanns så lär han vara död nu

Följande beräkningar bör vara behjälpliga vid bedömningen om huruvida tomten finns eller ej:

Det finns ca 2 miljarder barn på jorden. Men nu vill ju tomten inte besöka muslimer, hinduer, judar eller buddister, vilket reducerar antalet till 15% eller 378 miljoner. Med ett världsgenomsnitt på 3.5 barn per hushåll är det sålunda 108 miljoner hushåll att besöka, om vi kan anta att det finns minst ett snällt barn i varje hem. (Kanske 2 på Gotland, men det höjer ju inte genomsnittet.)

Jultomten har, pga. jordens olika tidszoner och rotation, ca 3.5 timmar på sig att jobba, om vi antar att han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. Han besöker sålunda 967.7 hem per sekund. Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn, har tomten ca 1/1000 sekund till att parkera släden, springa ut och hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa 3 gånger, klämma 2 snapsar, upp genom skorstenen igen, i släden och iväg till nästa hus.

Om vi antar att alla hem som ska besökas är jämnt fördelade är det ca 1 km mellan varje hus i genomsnitt. Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toabesök och andra pauser räknas ej. Med andra ord flyger tomtens släde ungefär 1000 km per sekund eller 3000 gånger ljudets hastighet. Som jämförelse kan nämnas att den snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdsonden Ulyssevs, färdas ca 50 km per sekund.

Som kuriosa kan nämnas att en normal frisk ren kan komma upp i en hastighet av ungefär 30 km i timmen. Lasten i släden är ett annat intressant objekt. Om vi antar att varje barn får klappar motsvarande 1 kg, har släden en last på 500 000 ton, tomtens vikt ej medräknad.

På land kan en normalstark ren dra ungefär 200 kilo. Även om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken, om inte tomten skaffar fram ca 360 000 dragvilliga renar. Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000 ton.

600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund alstrar ett enormt luftmotstånd. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som när en meteorit som inträder i jordatmosfären. De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi motsvarande 14 300 trilliarder joule per sekund, eller 14 300 trilliarder watt. Ledarrenarna kommer helt enkelt att brinna upp omedelbart och de bakomvarande kommer att utsättas för en ljudvallsbang och därefter själva brinna upp. Alla renarna kommer att möta sina anfader på mindre än 4.26 tusendels sekund, dvs. när tomten når till sitt femte hus.

Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000 km/s på 1/1000 sekund, kommer alla i släden att bli utsatta för en g-kraft 17 500 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150 kg (vikten uppskattad efter existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.

Slutsatsen torde bli att om tomten någonsin levat så är han definitivt död nu.

Ut med KD ur regeringen! In med homoäktenskap!

Följ min blogg med bloggkollEtt nytt lagförslag som gör det möjligt FÖR DE PRÄSTER OCH SAMFUND SOM VILL att viga homosexuella par har skapat väldigt mycket debatt eftersom kristdemokraterna går emot förslaget och lagen riskerar att röstas ner.

Kristdemokraterna som knappt kommer över fyraprocentsspärren (!) i den senaste SIFO-undersökningen kan nu som enda parti få en otrolig viktig lag ur jämställdhetssynpunkt att skrotas. Hur står det i så fall till med demokratin? Betyder inte demokrati att majoriteten ska bestämma? Eftersom alla andra partier i riksdagen är för lagen borde det betyda att en väldans majoritet bland den svenska befolkningen är för en sådan lag.

När jag hörde kd på radion så talar de hellre om att regeringen borde hålla ihop som innan eftersom det har fungerat istället för att komma med argument varför vi inte ska införa lagen. Jag kan verkligen inte förstå varför homosexuellas kärlek inte är lika stor som i en "vanlig" relation. Förutom att det alltid har varit så, en slogan som verkar vara Kristdemokraternas starkaste. De säger även att regeringen skulle förlora röster pga att gå emot kd:s linje och inte hålla ihop. Hur kan det komma sig frågar jag mig då? Om majoriteten av Sveriges befolkning vill införa homoäktenskap, hur kan då regeringen tappa på det?

Nu visar det sig dock att det finns en typ av demokrati och rättvisa ändå. För även om alliansen går med på kds krav så finns hjältar till ledarmöter som tänker rösta emot sitt eget partis linje, ledarmöter som sedan riskerar att bli kickade från sin plats vilket jag tror skulle sänka allianses stöd ytterligare.

Det kommer bli ett sant nöje att se Kristdemokraterna inom något år komma under riksdagsspärren och hamna där de hör hemma. Samtidigt hoppas jag min kunna se mig och mina vänner ha samma möjligheter och rättigheter som heteropar att ingå äktenskap. Det här handlar inte om religion 1890 det hanlar om jämstäldhet 2008!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=843672
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article3610793.ab

Böghåna

Ni som är inne i bloggosvären vet vid det här laget att ordet "böghåna" har legat/ligger högst upp på bloggsok.se lista över mest sökta ord. Detta har självklart sin naturliga förklaring som jag inte kommer förklara för dig.

Hon (som egentligen är självaste Alex Schulman) som har kokat ihop saken skrev även: "Inom en vecka kommer det att finnas minst 20 blogginlägg med idioter som inte har något att blogga om, så de skriver om knasiga ord på topplistan över sökta ord på bloggportalen.se"

I min strävan efter att hitta något intressant att skriva om kände jag mig plötsligt väldigt träffad. Dock avtog känslan snabbt efter att det gick upp för mig att man verkligen inte kan ha något att skriva om ifall man länkar till en sida för att söka på ordet "böghåna". Dessutom är det inte så påhittigt att kolla igenom alla vimmelbilder på internet för att sedan lägga ut de man tycker är konstiga och till det skriva en tråkig kommentar.

Rästen tycker jag bara är löjligt.

Wulffmorgenthaler

Först fanns det ingen. Sen från en annan del av världen kom en. Efter några år blev de tre, men ack ack, de två sista försvann lika fort som de kom. Någon som kan komma på vad jag syftar på innan jag förtäljer sanningen?
Gratistidningar. Jag saknar en av de som lades ner: PunktSE där den här oootroligt roliga serien fanns kallad Wulffmorgenthaler. Det är precis min humor, korkat och ironiskt. Dessutom är de tecknade på ett sådant bra sätt att man skrattar bara av att se bilderna. Några av de bästa jag läst har jag även uppsatta på garderoben. Om du gillar dem så bör du infinna dig på Wulffmorgenthalers hemsida inom några sekunder.

Helgen och musiken

Tre av mina fyra liv har jag levt i helgen. Jag har levt tonårsledarhampus, orienterarhampus och heterohampus. Livet som saknas är gayhampus, livet jag vill leva mer, livet där jag kan få vad jag vill ha.

Bara för att jag inte har levt gayhampus behöver det inte betyda att jag har haft en dålig helg. Nej nej, min helg har varit grym. Framförallt igår lördag, laget jag sprang med vann en stafett och festade med roligt folk, synd bara att jag fick spela heterohampus.

Jag måste tipsa er om Chilirec också. Helt underbart ställe som förgyller min dag. Chilirec är en hemsida som spelar in musiken från en herrans massa radiostationer världen över åt dig. Efter hand tiden går kommer biblioteket gå från noll till hundratusentals låtar. Dessa kan du sedan lyssna på när du vill och hur du vill, antingen på hemsidan eller så laddar du ner en mp3-fil av låten. Kanske inte den bästa kvaliteten men ett perfekt verktyg att hitta låten som du så hemskt gjärna vill lyssna på just nu. Dessutom är det en svensk uppfinning --> www.chilirec.com

Den där Katrin Zytomierska har äntligen sagt sitt sista ord i TV

Nu har Katrin Zytomierska klantat sig igen. Efter att ha skrivit saker om en kollega på TV4 så verkar TV4 ha fått nog av hennes blåsväder. Det är ju inte första gången hon gör kontroversiella påhopp.

I veckan var hon på besök i P3s studio och sa att det absolut inte har varit några krismöten efter hennes tidigare bravader och att hon inte har fått något kritik. Vad hon gör nu efter att ha stormat ut ur studion får vi se. I intervjun sa hon att TV400 vill ha henne för att hon kan ge rubriker och inte är någon klitchig Agneta Sjödin. TV4 lär ju ha ångrat sig nu.


http://www.aftonbladet.se/nojesliv/idol2008/article3567517.ab

Dagens moralkaka

Idag (detta skrevs igår) har jag tänkt väldigt mycket. Tänkt på vem jag är, vem jag tror jag är och vem jag utger mig för att vara. Vad jag tycker och vad jag känner, vad jag har gjort rätt och vad jag har gjort fel.

En fundamental åsikt jag har är att jag tror att de allra flesta konflikter har blivit konflikter på grund av misstolkningar. Konflikterna kan handla om allt mellan en kvarliggande macka på bordet till ett världskrig.

Alla tänker, känner, verkar, bryr sig, agerar, tycker... olika. Hur ska då två personer som tänker och känner olika kunna förstå varandra? Jag tror starkt att man måste se problemet ur den andres synvinkel. De flesta av oss förstår till exempel inte varför Kina begränsar internet eller varför de inte inför demokrati. Många skulle nog anse att det är på grund av diktatorn och alla makthysteriska människor i Kina som vill bevara kontrollen. Om det är sant eller inte går inte att veta förrän vi helt har satt oss in i problematiken från deras håll, levt med i deras historia, förstått deras kultur och ha träffat makthavarna.
För oss här hemma är det självklart med demokrati och ett fritt internet, vi är vana vid det och tycker allt annat är fel eftersom vi under hela tiden har blivit tillsagda att demokrati och fritt internet är det bästa, för oss. Jag kan fortfarande tycka på ett sätt, för visst tycker jag att det är dåligt att internet i Kina är begränsat, internet som är en sådan stor källa till information. Precis som vi behöver information om Kina för att kunna argumentera behöver de lika så information för att komma fram till vad som är bäst för dem själva. (Demokrati tycker jag också är viktigt).

Mitt stora bekymmer just nu är huruvida jag själv agerar. Efter att jag har skrivit på ett visst sätt, som antingen har misstolkats av en viss person eller så har jag misstolkat personen. Jag är konflikträdd och vill aldrig såra någon, jag är den person som är vän med alla. Vissa kan tycka illa om en person på grund av dennes agerande. Han/hon kan ha sagt eller gjort något olämpligt som har bidragit till osämja. Jag tror mig kunna förstå personen som har gjort något olämpligt för visst finns det en anledning till agerandet. Jag förlåter personen och går vidare. Nu är det jag som skulle kunna bli förlåten om jag förklarar och ber om ursäkt.

Där fick du en väldans bra bild av mig. Det är så jag tror jag är. Precis i början är det det här jag har funderat över idag. Är jag som jag tror jag är, och agerar jag efter det? Lever jag som jag lär helt enkelt?

Jag tänkte att det kan vara gött med ett youtubeklipp också =D
Den bästa låten just nu: The Killers - Human. Det är ingen riktig video men den är så otroligt bra att det inte behövs.

JA idoler, bojkotta Katrin (Schulman) Zytomierskas!

Jag skrev om det häromdagen. En av programledarna i Eftersnack i TV400 Katrin (Schulman) Zytomierskas kom med kommentaren "är han inte lite väl bögig?" när Jesper Blomberg hade röstats ut. Något som skakade om hela programmet och många många andra. Läs Aftonbladets artikel.

Att idolerna nu hotar med att bojkotta Katrin tycker jag verkar skitkul. Det är just sådana här intriger som är intressanta. När någon har agerat fel eller orättvist och motståndarna gör en motattack. Om nu Katrin inte skulle ha slängt ut sig massa onödiga kommentarer skulle jag självklart tycka synd om henne. Något jag verkligen inte gör nu.

Vad som händer härnäst kommer vara intressant att se. De ansvariga på programmet tänker inte göra något annorlunda efter vad som har hänt men jag tycker att hon då inte har något i idol att göra!

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/idol2008/article3530503.ab

Vissa kan - jag kan då inte.

Det finns människor och det finns människor. Det finns de som tänker på andra och det finns de som ser sig själv i första rummet. Det finns sossar och det finns borgare. Tack och lov.

En kompis till mig gjorde en sak som jag aldrig skulle kunna göra. En kompis som är väldigt olik mig men som jag på något lustigt sätt håller hårt om. Det är lustigt eftersom jag hela tiden har trott att jag trivs bäst med personer som tycker och tänker som jag, men tydligen inte.

Han var på IKEA. Han älskar att shoppa på IKEA. Han skulle köpa saker till sitt rum med några kompisar, åt gott på restaurangen och hade det allmänt trevligt. När han var klar och hade betalat för allting så märkte han att den spegeln som han köpte inte hade de hängare som den borde. Så han frågade kassörskan ifall han fick byta, det fick han. So far so good.
Han hämtade en ny och gick förbi samma kassörska och sökte ivrigt ögonkontakt med henne. Hon lade inte märke till honom och han tänkte: "äh skit i det". Så han går ut och lägger den nya spegeln med uppängare på vagnen. Den vagn som inom några sekunder ska vicka till så att spegeln krossas i marken med ett ljud som skulle få vem som helst att fasa.

Spegeln hade gått sönder. Va fasen skulle ha göra nu? Han tänkte och tänkte. Han tänkte febrilt. Han ville ju så gärna ha den spegeln. Tillslut efter cirka 30 sekunders betänketid fattades ett beslut. Ett beslut JAG aldrig skulle kunna göra (för det första skulle jag ju aldrig ha varit så klantig så att den hamnade i backen ;). Eftersom kassörskan inte märkte att han hade hämtat en ny så gick han helt enkelt in i butiken, hämtade en ny och gick förbi kassörskan som log mot honom som bar ut en tredje. Den gamla förstörda spegeln orkade han inte ta hand om den gamla så han gav den till kundtjänst.

Så lätt det kan vara för vissa personer. Jag skulle ha samvetskval så att de rann ur öronen på mig. Hade han samvetskval? Inte det minsta. Även om IKEA är ett stort internationellt företag som inte skulle beröras på grund av en spegel mer eller mindre så skulle jag inte klara av det. Jag skrev om när jag utnyttjade ett studenterbjudande fast jag inte är student för några veckor sedan. Det har jag nu kommit över. Tiden läker sår och oroligheter och allt.

Black Army - "ingen ska resa sig när vi har slagit till" - suppklubben för familjen =S

Jag råkade slå på radion igår precis när programmet Verkligheten i P3 frågade ut Black Armys ordförande Valle Elivuori. Black Army, för de som inte vet, är en fristående supporterklubb till AIK där medlemmar genom åren har gjorts skyldiga till många många våldsbrott. Han förnekar inte att det hände och, vad jag tycker, är han ganska stolt över deras historia. Att han jämför medlemmarna med dagisungar är också intessant.

I intervjun får han sju anklagelser han ska förklara. Den första är att det finns medlemmar som sloss innan under och efter matcher. Här säger säger han att det inte är Black Armys anhängare och skyller på en "firmakultur". Att det inte är Black Armys anhängare tvivlar jag starkt på och firmakulturen är ju någonting som funntis i klubben sen länge. Han vill inte bortförklara eller förskasta Black Armys historia även om den var brutal. Historien kan lätt sammanfattas med en ramsa "som inte känns aktuell längre": "vi är black army vi är black army vi heter faktist så och börjar ni kaxa så ska ni fan få och vi ska visa sverige hur läktarvåld går till och ingen ska resa sig när vi har slagit till tjalalalala...". Valle säger klart och tydligt att det är en del av historien som är viktig för klubben än idag.

Under matcher så menar Valle att det ofta förekommer homofobiska och andra nedsättande och felaktiga uttryck mot domare och motståndare. Han skyllerpå den frustration som kommer när fekatiga beslut tas och när motståndare gör mål. Att dessa ord är svåra att hålla inne, "precis som barn på dagis". Att skrika bögjävel ser han alltså inget problem i.

Enligt en artikel på Aftonbladet blev AIK (idrottsklubben) av med Folksam som sponsor till följd av ett församlingshem som brändes ner av Black Armyanhängare 1992. AIK bröt då sammarbetet med Black Army. Hur läget är nu förtäljer inte artikeln.

Han ser gärna att fler barn och mammor kommer med i klubben. För mig är det helt ofattbart vad barnen har att göra i en supporterklubb som tycker mer om att hata än älska, som anser att fotboll är den kampsport och därmed en form av krig. En supporterklubb som tidigare har lämnat motståndaranhängare medvetslösa på arenor och som inte anser att uttryck som "böjävel" är ett problem. Jag är glad att vara långt bort ifrån den här kulturen.

Programledare idol 2008 - "Är han inte lite väl bögig?"

Det är sådant här jag går igång på. Jesper blev utröstad från idol igår, något jag inte tittade på men läste om idag. På eftersnacket i TV400 så frågar Katrin Zytomierskas, som är programledare, Anders Bagge: "Är han inte lite väl bögig?". Varför nämna det och va fasen är ordet "bögig" för något jävla ord?

Visst hon kanske inte menade något illa men att överhuvud taget säga något i den stilen luktar illa. Och va faaaan är ordet "bögig" för något, alla förstår nog att det är någon som är femenin, men alla bögar är fan inte femenina.

Om hon nu var tvungen att påpeka hans små, små femenina drag kan hon i alla fall använda något ord som inte drar en stor grupp över kanten.

Katrin Zytomierska har tydligen sagt massa andra negativa saker om idoldeltagarna. Så BORT MED Katrin Zytomierska! , en klubb lär redan finnas på Qruiser.

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/idol2008/article3515145.ab

Patrik 1,5

Bög som jag är så är det nästan en självklarhet att jag måste se den här filmen. En film om ett bögpar som flyttar in i ett mindre samhället där volvo, villa, vovve har utbrett sig till en självklarhet. Paret Sven och Göran Skoogh har allt utom ett barn och har nyss blivit accepterade för adoption men när barnet som de tror ska vara 1,5 istället råkar var 15 så går allt åt pipan.

Detta är en film som kunde ha varit smal som ett hårstrå på min mammas huvud men som på ett funurligt sätt kan ses av alla, mycket cred år regissören Ella Lemhagen. Dock kan jag ställa mig frågan om dessa mjuka kanter är befogade. Med mjuka kanter menar jag att problematiken ofta skämtas bort. Ett exempel kan vara när barnen i området gömmer sig utanför huset och skriker glåpord med mycket negativ gay-klang, då Ella väljer visa situationen på ett mycket skämtsamt sätt vilket fick publiken att tjuta högt av skratt. Jag hoppas ändå buskapet går in och om man ser till hela filmen framkommer ändå lite av poängen fram.

Även om jag irriterade mig lite på dessa förmildringar ibörjan så kan jag inget annat än att tycka om filmen. Gustav Skarsgårds är lysande och hans karaktär Göran är briljant. Han är den förståndiga och mysiga med en glad och hoppfull blick i ögonen. Vänskapsrelationen mellan Göran och den 15 årige Patrik (spelad av Tom Ljungman) är det jag tycker bäst om, det är här de lyckligaste leendena framkommer.

Sven spelad av Torkel Pettersson är en karaktär som man inte ger så mycket medlidande till men som får filmen att bli det den blir.
Filmen är kanske även väldigt rund i kanterna när det gäller slutet. Det fanns två slutscenarion vilket det "lyckligaste" fick vinna. Slutet brydde jag mig inte om det minsta. Det sprang bara förbi mig och det är vägen till slutet som storyn jag kommer komma ihåg.

Patrik 1,5 är en film som behövs och som ger mersmak! Som kunde ha varit mer problematiskt och djup men som ändå är ett bra första steg.

Musik, infrastruktur och Funniest home videos

Yes yes. Det är vad jag har underhållit mig med idag.

Lyssnat på Anna Ternheims nya, underbara låt "What have I done". Där Peter, Björn och John har varit med och stylat till. Peter, Björn och John var de som släppte singeln "Young Folks" (den där vissellåten)
Jag har även lyssnat på The Killers nya låt "Humen" som också den är helt underbar. Alla ni som inte vet vilka The Killers är borde strypas. Precis som flugan som inte kan lämna mig ifred.

Wikipedia har jag också hamnat en del och där kan man verkligen gå vilse och där återvändsgränd bara finns på ett ställe. Idag har jag länkat mig fram och tillbaka inom infrastruktur och sånt. Hehe. Läst om nedlagda järnvägar, gamla motorvägar och flygbolag som har gått i konkurs.

Och alla ni som brukar ha tråkigt ibland kan ju alltid gå in på youtube och söka upp användaren 999cryptic och kolla på alla hans 159 stycken videor fulla med roliga home videos.

Små underverk

Jag har varit lite nere det sista. Jag har oroat mig för saker som jag inte borde ha oroat mig för, som tillexempel mitt medlemskap på gymmet. Jag var där första gången sen jag blev medlem igen. Jag trodde skarpt att de skulle se att jag utnyttjatde en rabatt som jag inte är godkänd att nyttja. Att de skulle stå där och skälla ut mig. Så fel jag kan ha, för istället så var tjejen i receptionen precis lika trevlig och glad som jag minns.

Jag kom med på det underbart roliga bodypumppasset, körde igenom det och kände mig helt tillfredsställd och glad. Även om det är hemskt att vara orolig innan så är det så otroligt skönt att känna hur oroligheten försvinner och ersätts med njutning. Jag börjar här tänka på den sökande kvinnan på stranden vars barn är spårlöst borta, hur mammans orolighet växer till något värre, något outhärligt. När hon springer fram och tillbaka på stranden, när hennes blick letar sig längre och längre ut i vattnet, när hon inte längre vet vart hon ska ta vägen.
När hon hör en välbekant röst ropa: "mamma! mamma!", när hennes fuktansvärda kännslor av bråkdelen av en sekund förvandlas till raka motsatsen, när hennes ögon strålar upp i ofantlig kärlek, starkare än den starkaste strålkastaren.

Historien är egenligen en allegori för att beskriva Guds ofantliga kärlek till oss mäniskor. En berättelse som jag tycker är otroligt bra.

Just nu håller jag på med en ny design på bloggen. Den blir förhoppningsvis klar inom en vecka. Håll ut kära läsare!

För att måndagar inte alltid är så kul

Jobbrelationer

Johan gick och var mest småsur, fel på jobbet, fel på arbetskamraterna, fel på kaffet, fel på chefen, fel på...
Till slut tröttnade chefen och sa till på skarpen:
- Gör mig en tjänst! Ta ledigt resten av dagen, åk hem och dra över frugan och kom tillbaka i morgon, du skall se att det gör dig gott och att du blir på bättre humör.
Johan stämplade ut och gick. Nästa dag kommer Johan tillbaka, skiner som en sol och är på ett underbart humör. Chefen kallade till sig honom och frågade:
- Hur gick det?
- Det var kanon! Hon var helt vild! Vi älskade hela eftermiddagen.
- Jag sa ju att du skulle må bättre!
- Ja, tack skall du ha för tipset! Himla trevligt hus ni bor i förresten...

Synden straffar sig själv?

Ett par skulle på en riktigt flott maskeradbal. Hustrun fick emellertid en blixtrande huvudvärk och bad mannen att gå själv. Han protesterade men hustrun sa, efter att hon tagit ett par tabletter, att hon skulle gå till sängs och han inte behövde stanna hemma.
Mannen tog sin kostym och åkte iväg.
Efter en timme vaknade hustrun, huvudvärken var borta och eftersom det var tidigt på kvällen så bestämde hon sig för att byta om och åka till festen. Hennes man visste inte hur hennes kostym såg ut så hon tänkte passa på att spionera på honom för att se hur han betedde sig när hon inte var med.
När hon kom till balen såg hon sin man på dansgolvet. Han dansade med en "brutta", flörtade och klämde lite här och lite där.
Hustrun, som var en väldigt attraktiv kvinna, började flörta och sakta men säkert förföra sin man. Han lämnade snart "bruttan" på dansgolvet och övergick till denna nya sexbomb. Hustrun lät honom göra som han ville, han var ju trots allt hennes man. Efter ett par drinkar och utan ett ord sagt hamnade dom i baksätet på hans bil, hade vild sex för att sedan återgå till partyt.
Precis innan midnatt, då det var dags att ta av maskerna, smet hustrun ut, åkte hem och gick till sängs. Hon undrade vilken ursäkt mannen skulle ge för sitt förskräckliga beteende. Hon satt i sängen och läste när han kom in.
- Hade du trevligt? frågade hon sin man.
- Nja, du vet hur det är, det är inte så kul när du inte är med. svarade mannen
- Dansade du mycket?
- Nej, inte en enda gång, när jag kom dit så träffade jag Johan, Peter och de andra killarna. Vi gick in i ett annat rum och spelade poker hela kvällen.
- Du måste ha sett riktigt löjlig ut, sitta och spela poker hela kvällen i den där kostymen? sa hustrun sarkastiskt och förberedde sig för dödsstöten.
- Nej inte alls, jag gav kostymen till din farsa och han hade tydligen en riktigt höjdarkväll.

Totalt misslyckad utekväll

Det här är riktigt illa. Vart fasen är välden påväg? Nu ska jag ta ett långt långt uppehåll från utelivet. Jag ska bara ha massa mysiga hemmakvällar med film, popcorn, spel, läsk, lekar, godis, tv-spel och underbart umgänge. Då vet jag vad jag får. Just nu känner jag mig lite misslyckad.

Jag och en kompis satt i smyg hemma och förfestade, so far so good. Plötsligt fick vi väldigt bråttom till bussen men vi lyckades sansa oss och kom iväg, förhoppningsvis utan att de mina andra kära familjemedlemmar märkte att vi var lite påverkade, något jag tyvärr tror att vi misslyckades med, men det var inget vi tänkte på då. So far so good.

Vad jag tycker är den bästa stunden när man är ute är den där biten från bussen eller lägenheten till krogen. Detbär så himla trevligt med en blandning av spänning och förväntan. Usch vad klichigt det blev, men so far so good.
Jag ska inte dra ut på det mycket så jag drar det kort från och med nu.

Först kom vi inte in på Gretas, de har tydligen bestämt sig för att verkligen inte skicka in någon under 20 år, även om jag kom in i fredags =S. Istället stack vi till Rassia där de hade GS2H (gay straight to hell). Där kom vi in men det var ganska segt där, mörkt och tråkigt. När vi tröttnade gick vi tillbaka till Gretas där det var en annan vakt, samma som släppte in mig dagen innan, men fortfarande nekades vi. Blää blää. Istället blev vi kalla och blöta i helvetesvädret.

Så här dagen efter känner jag mig otroligt tråkig, seg och ointressant.

Domedagen är här!

Snart blir vi invaderade av utomjordingarna. Allting pekar på det: finanskrisen, stjärnfall, Laila Bagge, åska, ja you name it plus att jag hade en dröm när jag var liten som jag fortfarande kommer ihåg.

Finanskrisen är ett sätt för utomjordningarna att hålla våra blickar från himlen som en undanmanöver. Ett väldans tydlig stjärnfall föll igår över Göteborg mitt på ljusa dagen. Det var en försond som ska spionera på oss så att de kan komma och utplåna oss i exakt rätt ögonblick. Laila Bagge är en infiltratör, man kan lätt se likheterna mellan henne och utomjordningen i filmen Mars Attack. Det var äveb en massa åska här igår som liksom städade upp för utomjordingarna innan deras stora dommedagsmaskiner kommer.

I och med att jag drömde om hur de ser ut (det var för flera år sedan så det måste vara sant) så kan vi kanske upptäcka dem tid vilket vi inte gjorde i drömmen. Kommer ni ihåg programmet Glatiatorerna? -Självklart gjorde du det. Där hade de en gren där de sprang i en stor stålbur. Precis sådana fast rosa kommer att bombardera oss med laser.

O sen har vi Laila Freivalds också. Ta skydd!

Instängd i en hiss i 41 timmar

Klaustrofobi? Kanske om man blir instängd i en hiss i 41 timmar. Det blev en kontorssnubbe i New York. Han hade precis varit nere och tagit en cigg då han skulle upp alla 43 våningarna igen. Plötsligt stannar blinkar ljuset till och hissen stannar. Han försöker självklart sätta på larmet som går igång. Klockan elva på kvällen var det ingen som hörde det. Dessutom så hade det varit en liten brand så alla som skulle ner var tvungna att gå. Så där satt han. Du kan läsa hela storyn som publicerades i The New Yorker här.

Värsta dilemmat

Jag är väldigt konflikträdd av mig, dessutom hatar jag att ljuga. Jag har ljugit och det kan leda till konflikt. Det är dessa två saker som har fått mig att ha en dålig känsla i magen. Just nu försöker jag intala mig själv att mitt agerande var rätt, att alla skulle ha gjort samma sak och att jag inte alls kommer att bli påkommen.

Detta bör nämnas först, mitt studentkort har faktiskt inte gått ut än. Plus att jag inte skulle ha köpt detta kort (som är det enda jag kan tänka mig i vanliga fall kostar 600 kr/månad) om det inte var för att jag fick rabatt.
Jag pratar om gym/grupptränings-kort.

Så... borde jag må dåligt och berätta för dem att jag har ljugit eller ska jag låtsas vara student och träna utan några bekymmer? Jag försöker i alla fall intala mig själv att jag inte ska oroa mig eller känna obehag att träna där.

Något som inte alls har med det här att göra är den här grymma låten. När jag "relissening" på en låt som jag en gång i tiden lyssnade på väldigt mycket fylls jag av den känslan som jag hade då. Var jag glad, blir jag glad, kände jag vemod blir jag fylld av vemod eller var det en mörk och regnig period så sjunker jag in i den mysiga lite destruktiva känslan det medför. Vilken känsla den här låten kommer att förbedla får framtiden utsäga. Bra är den i alla fall.

Parken - Jag har varit vilsen Lisa

Konsten att glömma

Ooh kära Gud, få mig att inte glömma fler saker för det är så himla jobbigt. Ja ni förstår nog vad jag kommer skriva om. Det är någonting jag av någon konstig anledning har blivit förknippad med och något som inte blir bättre med tiden.

Jag har varit iväg och tävlat över helgen och vanligtvis så packar en vanlig person ner alla saker som man behöver ha med sig innan man åker, dock inte jag och då hade jag ändå en lista över de sista fyra sakerna som skulle packas: nessesär (som jag inte tänker lära mig att stava rätt), tävlingströja som hade tvättats, datorn och frukost.

Nessesären tog jag ut ur skåpet i toaletten och hämtade schampoflaskan som jag skulle lägga i en påse. Någonstans på vägen så blev jag avbruten. Jag tror att påsen som skulle användas till schampoflaskan istället användes till mackorna. Nessesären och shampoflaskan vet jag fortfarande inte var de tog vägen.

När jag skulle hämta den nytvättade tävligströjan hittade jag istället en massa andra kläder jag ville ha på och med mig. Tävlingströjan, den hänger kvar.

Datorn som stog på mitt bord packade jag ner den i väskan precis som den skulle, men sladden...

Frukost skulle vi ha med oss. När jag tävlar brukar jag oftast äta gröt och mackor, så det blev precis det jag lägger ner: havregryn och mackor, ingen sylt och möjlk att ha på gröten eller pålägg på mackorna.

Det finns dock två saker som är bra med att vara glömsk:
1. Jag har alltid något att skylla dåliga prestationer på.
2. Jag kommer inte ihåg vad jag har glömt och vilka bekymmer det har bidragit till.

(Kom just nu på att jag glömde kolla efter ett överdrag som en kompis glömde på tävlingen, skönt att det inte bara är jag som glömmer och att jag kommer ha glömt av det imorgon)

Bäst just nu

Har köpt nya skivor. Kleerups skiva tycker jag är helt underbar, den är perfekt när man inte är så klar i huvudet och bara vill ha på go musik att luta sig tillbaka på, framför allt den här låten tycker jag är bra:

Kleerup och Lykke Li - Until we Bleed

Jag har bestämt mig för att Detektivbyrån ska följa mig hela vintern. Det är härlig musik som får tankarna att hamna på någon ljuvlig plats med massa värme.

Detektivbyrån - Hemvägen

En annan låt jag tycker är otroligt mysig är celloversionen av Wrecked Metal med Zeigeist, den går att lyssna på deras myspace: http://www.myspace.com/thezeigeist.

När man inte har något att plugga

Igår kom jag hem lite efter fyra. Det är tidigare än jag brukade komma hem när jag gick i skolan. Dessutom har jag nu för tiden inget plugg att göra när jag har tid över. Detta medför att jag måste komma på något annat att göra.

Jag åt, och tänkte, nu då? Av naturliga skäl hamnade jag i soffan framför teven och där förblev jag liggande. Inte på fyra år har jag kollat på tv i tre timmar i en klump och det mest intressanta var att det var SVT2 som jag kollade på hela kvällen, från sex till nio. Jag tycker faktiskt om SVTs nya profiler. Kollar jag på SVT2 så vet jag vad jag får, precis som alla andra SVT kanaler.

Att det just blev SVT2 som jag började kolla på är för att jag hamnade framför samma kanal samma tid förra veckan då första delen av en otrolig dokumentär om Kinas vildmark. Otroliga bilder och otroligt intressant. Dock känns det lite som att BBC som har gjort dokumentären är lite syrda av Kinas krav på att visa de bra sidorna. Det tas upp väldigt lite om problem som skövling, urmjölkning av naturresurser och människans påverkan på djur och växtliv. Jag lade märke till att berättaren flera gånger sade något i stil med "som nu bevakas hårt av Kinesiska staten". Antagligen för att försköna dem. Men men. Häftigt är det i alla fall.

Veckans kändis: Idol Ola =P

Ola är 22 år och känd från Idol, han är även känd för den fatala missen han gjorde i programmet Matchen i TV4 då han inte förstod vem Thomas Bodström var. I gaytidningen QX förklarar han att många har trott att han är korkad efter missen med Bodström. Filmklippet är nu tyvärr helt omöjligt att hitta på internet. Precis som han har fått bort filmklippet från internet försöker han antagligen få bort det ur huvudet för att kunna sova gott.

Jag lyssnade på P3 (som alltid i dessa tider) där Ola var i intervju, han sa lite kul saker. Som när de pratade om kärlekslivet och reportern frågade "Om du och agnes skulle vara ihop skulle du säga det då om fråga skulle komma upp?". Då säger han "Nej det skulle jag inte" en kort paus, "Jag är ju väldigt ärlig som erkänner det". Sen fick han en fråga vem han störde sig mest på Alex Schulman eller Ebba von Sydow, han svarade att han inte visste eftersom han inte kände dem. Reporten stog på sig och ville verkligen att han skulle svara "Du har väl i alla fall en uppfattning av dem" han svarar "Jo men oftast då jag har någon uppfattning så är de helt fel".

Paralympics och media

Det snackas mycket, eller aja, en del om paralympics i dessa tider. Nu är tävlingarna över och det går att sammanfatta sveriges insatts.Någonting jag inte tänker göra, istället ska jag spinna vidare på diskusionen om mediaintresset.
Vissa tycker att det är förskräckligt att det visas så lite på nyheterna och skrivs så lite i tidningarna, att mediaintresset är svalt för just paralympics. Jag hörde någon på radion som frågade lyssnarna ifall vi inte tycker att deras insattser är lika mycket världa. Hon uttryckte det som om deras insatts borde värderas minst lika högt som de som ställer upp i vanliga OS.

Jag tycker inte alls deras prestationer är lika mäktiga eller mer värda för mig. I deras situation är det självklart helt annorlunda. De har någon sort av skada och då hålla på med någon idrott tycker jag inte är något speciellt, okej, det kanske är lite svårare för dom att komma till och från träningen. Sedan tycker jag inte deras prestationer är lika häftiga eftersom de tävlar mot en minoritet där bara vissa får vara med. Det är som om alla som har blåa ögon och kolsvart hår slulle tävla mot varandra. Konkurrensen lär ju inte alls vara lika stor.

Det finns ju självklart en annan sida av myntet. Att vara handikappad är inte alltid lätt, framför allt inte ifall man har blivit det av en olycka. Att då hitta ett nytt liv som man trivs med och en idrott som man kan fokusera på tycker jag är väldigt grymt och viktigt. Jag tror även vi "vanliga" människor kan lära oss mycket av.

Humor humor (dagens i-landsproblem)

På qruiser hittade jag här om dagen en användare med en sådan otroligt rolig press. Det tog över halvtimmen att läsa igenom allt och jag har inte skrattat så mycket sen Sex and the City filmen. Här kommer det en av de roligare delarna:


"Alltså mina I-landsproblem blir bara värre och värre för var dag som går.

Nu har jag fått ett mobil-abonnemang där man har 5000 fria sms i månaden. Och jag har så klart räknat på detta, jag måste skicka 167 sms om dagen för att utnyttja tjänsten fullt ut. Då jag behöver upp till 10 timmars skönhetssömn per dygn så har jag bara 14 timmar per dygn att sms:a, vilket innebär att jag måste skicka 12 sms i timmen, vilket är ett sms var femte minut. Och det har nu visat sig att det är helt absurt mycket, det gick ju bra dom första dagarna, men nu har det blivit skitjobbigt.

Det är jobbigt att komma ihåg att skicka ett sms var femte minut, så jag tvingas använda mig av en äggklocka. Sen är det jobbigt att var femte minut behöva avbryta det man nu gör för att skicka iväg ett sms. Men det absolut svåraste är nog att komma på nya ämnen att skriva om. I början så gick det relativt bra, men sen blev det typ ”oj nu börjar rapport på ettan”, ”vad är klockan?” och ”nu ska jag gå på toa”. Och nu är det faktiskt så pass jobbigt att komma på nya ämnen att skriva om att jag tvingas skicka iväg tomma sms till folk.

Och jag ligger vaken om nätterna och oroar mig hur det kommer att gå i februari som bara har 28 dagar. Och när jag ligger och oroar mig om det, ja då är jag ju vaken, och måste alltså skicka sms var femte minut för att inte komma efter. Så det är faktiskt väldigt jobbigt just nu.

Dessutom är jag livrädd för att skicka fler än 5000 sms i månaden, för då måste jag ju betala för dom sms:en. Därför måste jag anteckna varje gång jag skickar iväg ett sms så att jag har full koll på hur många sms som jag skickat iväg. "



När jag var inne i stan i helgen hade de testa-på LAN inne i Nordstan. Mitt band alla killar som frenetiskt sköt på varandra i CS eller liknande spel satt en blond tjej och var inne på, hör och häpna: Bilddagboken. Jag tog en bild på det ^^

Jag håller då vad jag lovar

Skrev i förra att jag skulle ta kort och visa de kläder jag köpte igår. Jag är verkligen ingen töntig modebloggare och kan inte alls vad som egentligen är inne men köper det jag tycker är snyggt själv och någon här lär ju vara intresserad. Till exempel Anna som har försökt hitta en scarf åt mig ett tag.

Det speciella med den första "scarfen" är ingen scarf utan en tygbit med tryck på som är påsydd på grund-t-skirten. Lite fränt tycker jag. Pris 249 kr.

Den här andra är en riktig, det blev lite av ett impulsköp, men jag ångrar ingenting. Pris 199 kr

Här har vi jacka ett. Mörkbrun i något plasttyg. Jag har alltid tänkt att jag inte ska ha någon plastjacka men den var (och är såklart) så jädra snygg. Pris 549 kr (har jag för mig).

Den andra jackan är lite lik min vinterjacka men vitsvart istället för grönbrun och tunnare. Pris 679 kr.
Tröjan jag köpte på HM struntade jag i att ta kort på. Den är brun iaf. Som en V-ringad fredperry (ett märke som jag aldrig kommer ta på mig något plagg av) men utan märket.

Iband så

Idag var ingen vanlig dag för idag spenderade jag nästan 2000 kronor på kläder, och det känns så bra. 2000 kronor är antagligen det högsta belopp jag någonsin har lagt ut på kläder under samma månad.

Dessutom har jag fått en klar favoritklädbutik: Zara på Kungsgatan här i Göteborg. För det första så har de otroligt snygga kläder, jag kunde, om jag hade pengar, köpa upp hela butiken. Som ett exempel på detta var att jag hade otroligt besvär med att välja jacka. Jag hittade tre tänkbara som alla tre var olika i design och material men ungefär samma form. Tillslut kunde jag välja bort en, eller nej det var inte jag det var David som var med mig som tvingade mig att välja bort en, men hade såklart två kvar. Att välja mellan de två resterande var heelt omöjligt och när klockan började bli stängningsdags så kom jag på att köpa båda. Jag köpte alltså TVÅ stycken jackor. Även det är ju helt klart ett rekord, då tidigare säkert var en per år.

Det är inte bara klädernas snygghet som är plus utan även dess pris kontra kvalitet. Dyrare än HM men otrligt mycket bättre kvalitet. På HM får man vad man betalar för (oftast) men på Zara får man mycket mer, om du frågar mig. Jag tycker även om lokalen på Kungsgatan, herravdelningen ligger två våningar upp. Det betyder att det är lagom mycket folk som hittar dit plus att avdelningen är lite ihoptryckt i gemförelse med den andra Zarabutiken i Arkaden där det är aldeless för luftigt i min smak vilket bidrar till att det känns för expansivt och uttittat. Jag känner mig inte belväm där och hittar inte alls likka mycket snyggt som på Kungsgatan.

Nog om det. Jag lägger upp bilder på kläderna någon gång har jag tänkt mig. Håll ut tills dess.

kram
(känner mig ovanligt lycklig idag, vädret var ju helt perfekt, synd att dagen måste ta slut bara)

Jag har tänkt lite på det jag skrev om att den bästa tiden är förbi. En kompis skickade ett bra sms där han inte tyckte det alls och nämnde att högskolan/universitet kan vara den bästa tiden i livet. Även om han använde sin pappa som referens och själv tycker det suger så är jag ganska säker på att det kommer bli en bra tid. Jag längtar redan nu, mest för att jag antagligen kommer att flytta ut från mitt rum och bilda och börja om någon annanstans. Typ Stockholm. Det skulle vara så grymt.

By the way, att min kompis tycker att det suger är för att han går tekniskt basår och bor i samma trånga rum som han har gjort så länge han kan minnas.

Här kommer en jäädrigt bra höstlåt som jag lyssnade om och om och om ett tag förra hösten. Jag hade nästan glömt att den fanns. The Killers med Sweet Talk

Dagens i-landsproblem

Att börja svettas av värmen i duschen när det är svetten man vill få bort.

Är tiden förbi?

Det känns nästan som om åren som hade potential att bli the time of my life är förbi. Det borde vara i ungdomsåren som man ska ha det som roligast, då man ska ha det som bäst och mest spännande. Det borde i så fall betyda att mitt liv nu ska gå utför, men va fasen, det är klart det inte ska göra. Kärlek borde ju vara detsamma om jag är 17 eller 25.

Jag har alltid tänkt att plugga vidare vilket kommer ta upp till fem år. Det betyder att jag är 25 år när jag kan leva livet igen. Nu känns det dock som om jag förväntar mig att pluggandet på universitet eller högskola ska vara tråkigt och en tid som kommer vara som en tjock dimma när jag väl har fötts på nytt. Om det kommer bli en dimma eller en tid att minnas lär jag märka om några år. Det är nog därför jag antagligen tycker så som jag skrev ibörjan, att den bästa tiden är förbi, eftersom jag inte har en aning om hur bra livet kommer bli nu framöver. Jag får leva i nuet istället.

Visste ni föresten att nuet är en illusion. Jag citerar ur Teknikmagasinets senaste produkttidning (Prylbibeln): "Tiden delas upp i tre huvuddelar - dåtid, nutid och framid. Nutiden är egentligen en illusion. Det finns inget tidsutrymme mellan dåtid och framtid (om man inte beaktar kvanttid, vilket är meningslöst för vardagsbestyr). Nutuden är blott själva skärningspungten mellan förr och nu. Dock är det paradoxalt nog nuet vi verkar i, och det är handlingarna i nuet som får effekt i framtiden samt sätter spår i dåtiden". Jag tyckte det var intressant. Sedan fortsätter de att beskriva vad en väckarklocka är och används till. Som om vi vore helt korkade.

Eftersom nuet inte finns så borde jag därför använda nuet till att skapa en bra framtid - plugga. Förhoppningsvis blir jag något, och har något, men just nu vill jag ha kärlek. Fyra stycken av mina bästa polers har skaffat pojk/flickvän (två blev tillsammans med varandra) och här sitter jag och deppar. Bajs på mig.

Ett äkta kärleksbrev

Hon kanske inte var kär i mig men väldigt intresserad. Hon skrev att hon tyckte jag var otroligt sötoch att min bananpoesi (det vet inte du vad det är) var ashet. I brevet som är postat 2005-01-05.

Jag gick nyss igenom en massa papper och kuvert som har legat och skräpat så länge jag kan minnas. Försökte lägga det viktiga i en pärm osv osv. Och sen kom jag till ett brev som jag mycket väl kommer ihåg. Det var inget vanligt brev som släkten skickar då jag fyller år utan ett mycket mer personligt; ett kärleksbrev. Jag bara "åååååååååhh" fick nästan en tår i ögat för det är så gulligt med just kärleksbrev och det faktum att jag faktiskt har fått ett. Det made my day då och det made my day idag.

Vem hon var och vad som hände sen spelar inte längre stor roll. Det blev inget, ganska självklart när jag inte är intresserad av tjejer, men usch va de är bra på att skriva kärleksbrev. Det här ska få en egen flik i min pärm.

peace!

Hejsan hejsan.
Jag tänkte inte skriva så mycket nu, orkar inte. Jag är lite småsjuk med ont i huvudet och säkert lite feber. Då är jag inte så skrivsugen över huvudtaget. Men jag måste får ju inte tappa mina kära läsare =P

För er alla som läser min blogg så kommer jag från och med någon gång att göra en recension över varje arbetsplats jag är på (jag jobbar på bemanningsföretag). Där kommer bedöma saker som "hur fort går tiden?", "Medarbetare", "intressanta killar" med mera och ta upp vilka irritationsmoment som finns osv osv. Det får du inte missa!

Jag måste nu också flinka in med att säga att jag blir så himla glad av den senaste Telia reklamen. Pappan är på värsta lyckade dejten. Men självklart ska världens sämsta reklam komma efteråt, reklamen för lätta mini, där det är ett par som hoppar ner för ett vattenfall otroligt dubbat, otrolgit löjligt och OTROLIGT överspelat.

När jag försökte hitta lätta reklamen så dök en gammal lätta reklam upp som är mycket bättre än den nuvarande =P Framförallt den första delen, den andra delen är för en viss person som heter Jens.

Recept i en tidning förgiftade läsare

Jag läste nyss aftonbladets artikel om tidningen Matmagasinet som har råkat förgifta några personer på grund av att de skrev fel i ett recept. Istället för 2 krm muskott nötter så skrev de 20 stycken. Lite klantigt kanske. Men det jag tycker är intressantast är det hon säger här:

" Vi trodde att det inte går att äta en sådan kaka, för det blir så fruktansvärt beskt. Men nu visar det sig att ett sällskap ändå har gjort det och fått symptom, säger Ulla Cocke."

Mina tankar går snabbt som attan till det där sällskapet. Där har någon lagt ner tid på att baka kakan och tro då fan att personerna hon/han har bjudit kakan till självklart ska trycka i sig den här "fruktansvärt beska" kakan. De sa säkert att den var superb och bad om receptet. Pinsamt sen när alla blir förgiftade.

Det är alltså så man gör

Jag blev helt tagen på sängen (man skriver så va?) idag när jag gick in o kollade hur många som varit inne på min blogg. Igår hade totalt ca 205 unika användare varit inne på min blogg sen i mitten av augusti. När jag ikväll gick in så var det hela 263 stycken. Antalet besökare har under det senaste dygnet varit 600% fler än genomsnittet och fler kommer det säkert bli =D

Varför detta nu då. Jag hann få ett stort frågetecken över huvudet innan jag såg att det var för att folk sökt på Magnus Betnérs senast utlägg om att han är bi. Nu vet jag vad jag ska skriva om i fortsättningen ifall jag vill att folk ska strömma till min blogg. Jag ska nu även felstava Magnus Bertnér är bisexuell så att alla korkade svenskar som inte kan stava till hans namn hamnar på min hemsida. Moahahaha. För att hålla min ställning i bloggetern ska jag även vara den förste som skriver om när Carola kommer ut som bisexuell och när Kungen kommer ut som bög. Annars är jag kass. Eller hur Annika!? (Det är min kompis).

Magnus Betnér är bisexuell!

Han som jag tyckte var så otroligt snygg första gången jag såg honom i parlamentet är bi. Det tråkiga är bara att han aldrig har haft sex med någon kille och att han är förlovad sen tre år tillbaka. Men om han skiljer sig så vet jag minst en kille som vill ha honom i säng.

källa: http://www.qx.se/7825/qx-september-magnus-betn%C3%A9r-jag-ar-bisexuell-

Som om terroristerna inte har kommit på det

Jag läste Metros största rubrik på framsidan idag. Om Ahmad Waizy, 37, från Lindome som inte fick skicka pengar genom Western Union på grund av att hans namn liknar ett terroristnamn. Då tog han bort sitt namn från medelandefältet och överföringen gick igenom. Otroligt vilket bra säkerhetssystem, det är säkert ingen terrorist som har kommit på att han (eller hon) kan göra så.

Känns som om det behövs lite musik här idag va? Här är Röyksop med So Easy:

Höll på att sabba allt (dagens i-landsproblem?)

Var inne och köpte min nya mp3 spelare idag. Jag är nu en stolt ägare av en Cowon (iAudio) D2. Den är nice =P Det dumma var att jag precis höll på att få den att sluta fungera.

Nyfiken som jag är så vill jag ju självklart installera ett nytt coolare tema på spelaren. Det är dock inte tillverkaren som har massa skins som jag kan ladda ner utan användare på olika forum. Så jag laddar ner några och bestämmer mig för en. Själv tycker jag att jag gjorde rätt men något blev heelt galet. Halva skärmen såg ut som om den hade spruckigt och blev helt flimmrig och jag kunde inte göra någonitng för alla ikoner hade försvunnit. Fan tänkte jag och installerar ett annat tema. Nej det fungerade inte heller. Fan tänkte jag och försöker formatera om spelare. Nej det fungerade inte. Fan (lite högre) tänkte jag och börjar (den lite onödigt långa) processen att installera om mjukvaran. Och hela skärmen blev helt vit. Det gick inte att göra någonting och den kunde inte connecta med datorn heller. Nu sa jag verkligen FAN samtidigt som jag drog mig i håret. Jag trodde det var helt kört och han tänka ut att dra tillbaka till försäljaren och säga att den var så från början. Som tur var behövde jag inte det.

Så som alla sagor bör göra så slutar även den här historien lycklig. Tillslut fick den kontakt med datorn och jag kunde fortsätta min ominstallation av mjukvaran. Jag lyckades och nu är den som innan, men utan den där fräna inledningsfilmen som visar hur otroligt bra spelare man håller i handen och de där fotona med den snygga killen som håller i spelaren, men. Jag kan nog överleva utan dem.

Vad som gick fel från början tänker jag inte bry mig om det minsta. Tänker aldrig mer försöka mig på något sådant. Dumma mig. Nu ska jag sova!