Segertåget

Jag skulle skriva om Mugabe. Det var tänkt så i alla fall. Hans korkade val som han kallar demokrati. Vissa tycker att ett val är ett val och att det är = demokrati. Så är det självklart inte. Det handlar om yttrandefrihet, tryckfrihet och fri partibildning. Att Tzwangirai inte vågar ställa upp på grund av rädsla för livet på grund av sin åsikt är inte demikratiskt korrekt.

Vad krävs då för att förbättra läget?

För två år sedan skrev jag och en kompis ett arbete om demokrati i Tanzania. Ett land som likt Zimbabwe inte har en fungerande demokrati. Jag kommer inte ihåg allt som vi kom fram till men det var först och främst att från början skapa ett klimat där oliktänkande accepteras och att få folk att förstå att vapen inte är svaret på ett problem utan skapar fler.

Snart är Mugabe i den ålder då man lätt får någon sjudom så att man dör. Jag önskar ingen livet men jag tycker att det ska bli intressant att se utväcklingen i lande efter det. Kan demokratiskt korrekta val hållas och kommer den förlorande delen av befolkningen att kunna acceptera ett nederlag?

Jag hörde på radion idag en ny låt jag tyckte om. Vid närmare efteranke passar titeln bra in i detta sammanhanget. Dock var låten inte riktigt så bra som jag tyckte först. Låten förväntas bli n sommarplåga så njut i stillan ro medans du kan. Här är den:

Maskinen – Segertåget

...det är en intressant filosofisk fråga...

Va fan vill jag. Fyllde nitton år för inte så länge sen. Har helt glömt av det, om folk frågar hur gammal jag är så svarar jag fortfarande "18" sedan lägger jag hastigt till: "Oj nej, det är jag bannemej inte alls" när jag märker att jag har sagt fel.

Just nu vet jag inte ut eller in. Jag ser inget ljus och vet inte hur jag vill ha det. Jag har ingen dröm att leva för, ingen framtid att se fram emot och ingen koll på vilket håll kännslorna vill gå. Dock tror jag det bara är för idag, denna dag som har präglats av ensamhet och ångest är inte den perfekta dag att filosofera på för imorgon känner jag något annat.

En sak som jag vet är det som har hänt innan. Jag har tagit studenten vilket var en av de bästa dagarna i mitt liv, inga sorgsna miner då inte, äntligen slipper man klassen. Även om det inte var såå illa.

Jag kanske borde skriva om dig. Hur jag kunde göra som jag gjorde men jag har fortfarande inget bra svar. Kärlek måste vara det mest komplicerade som finns. Mer komplicerat än varför bensinpriset är som det är och vilket som är bäst, sms eller frukt. Jag gick för långt, fler gånger än en gång. Det tar jag med mig tills nästa gång även om jag tycker att jag redan borde ha lärt mig.

Lev väl och fint! Imorgon skriver jag till Mugabe.

Eva och Adam

Det där otroliga pirret i magen. Det som är får en att glömma ALLT annat. Det alla någon gång har varit med om. Till och med jag pö om pö. När du plötsligt får ögonkontakt med den där personen som du så länge har sucktat efter och tillbaka få ett leende. Då kan du flyga.

Första tecknet på kärlek måste vara de där mystiska och väldigt sällsynta fjärillarna som säkerligen inte har något namn på lain. Men just den där känslan måste vara det bästa som finns.
Jag har varit med om det några gånger, men alldeless för sällan. Varje gång, varje person som man har fått denna kännsla av har det aldrig hänt någonting med. Jag har fått ögonkontakt, och kanske ett leende tillbaka. Trott att det kan vara någonting mellan just oss för att en vecka senare ha glömt av allting.

Varför jag just tar upp detta är för att min syster just nu konstant kollar på den gamla serien Eva och Adam. Jag hoppas du kommer ihåg denna mysiga och otroligt charmiga serie som jag inte kan låta bli att "tjuvkolla" genom dörren ut i vardagsrummet. Det finns någonting där som drar mina ögon till sig. En känsla. Längtan till något som är för sent. Som kunde ha varit. En känsla som kunde ha infunnit sig på den tiden då man sjöng den blomstertid nu kommer på skolavslutningarna och då mamma och pappa la sina semestrar om lott så att vi, jag och min syster, kunde vara lediga så länge som möjligt men som gjorde att de bara fick en vecka tillsammans.

Det känns som om jag aldrig fick vara riktigt kär. Att jag inte kan få en serie uppkallad efter mig. För jag har aldrig fått dela mitt hjärta och jag aldrig har fått se vad fjärilarna kan utvecklas till.

Att göra en tidning

Jag har tagit på mig en stor uppgift, att sätta ihop en tidning. En bra tidning, en intressant tidning, en tidning folk vill läsa.

Tidningen ska handla om orientering inför JVM som nalkas i Göteborg. Till min hjälp har jag ett antal medhjälpare som ska skriva de flesta av artiklarna. Min uppgift: att få dem att skriva artiklarna. Det är inte det enklaste och jag vet att jag inte har varti tillräckligt bra, hittills. Nu har jag precis laddat ner ett program jag hade tänkt att skriva tidningen i. Adobe InDesign är det klart mest använda programmet för att sätta ihop en tidnign. Problem: det kostar pengar och jag tänker då inte betala något.

Men självklart går det att komma runt problemet. Antingen så som många gör: ladda ner utan att betala. Eller så som jag gör: laddar ner ett alternativ, i detta fall Scribus. Jag har inte testat det än men förhoppningsvis ska det fungera bra och förhoppningsvis får vi ihop en tidning.

Ojoj. Programmet är på svenska ^^

Bara för att

Jag fick en kamera i studentpresent. En Sony Alpha 200. PÅ Sonys hemsida kunde man ta med en reklam för deras digitala systemkameror. Dock inte den jag fick men ändå liksom. Här kan DU se den ;) hoho jaja.



Men den här var bättre märkte jag sen: